Aftonbladet – 11 september 1854, sida 3

Sissy fortfor med lägre röst: Slutligen sade pappa att han återigen gått miste om bifall, och att det numera alltid vore händelsen, samt att han vore en skamfläck och en vanheder, och att det varit bättre för mig om jag varit skild från honom längesedan. Jag sade honom alla de kärliga saker mitt hjerta kunde upptänka, och straxt blef han lugn, och jag satte mig vid hans sida och berättade honom om skolan och allt som der blifvit sagdt och gjordt. Då jag icke hade mer att berätta, lade han sina armar om min hals och kysste mig många gånger. Derpå bad han mig hemta litet af det han bmkade begagna, när han stött sig, och hemta det på det bästa stället, som låg i andra ändan af stan, och derpå kysste han mig ännu en gång och lät mig gå. När jag gått utför trappan, vände jag om för att ännu säga honom ett ord och tittade in genom dörren och sade: Pappa lilla, skall jag ta Merrylegs med mig? Han skakade jå hufvudet och sade: Nej, Sissy, nej; du iar ej taga någonting med dig, som man vet tillhöra mig, mitt goda barn, och så gick jag medan han blef qvarsittande vid elden. Då måste tanken kommit på honom att gå bo:t för att söka göra någonting för mitt bäste, ty då jag kom tillbaka var han försvunnen. Kom väl ihåg gamla Bounderby, Lou!n förmanade Tom. Nu har jag ej mer att berätta, miss Louiseg Jag gömmer de nio oljorna för hans räkning, och jag vet att han skall komma tillbakog Hvarje bref jag ser i mr Gradgrinds hand kon x mer andedrägten att stockas i min hals och mina ögon att skymmas, då jag beständ ;t tror att det är från pappa eller frän rar Sleviy om pappa. Mr Sleary lofvade att skrifva så snart han fick höra något om pappa, och jag är viss på att han håller ord. (Forts.)