Aftonbladet – 11 september 1854, sida 2

AA FAHx H6 — SH Det är verkligen synd och skam, då mitt hufvud så beständigt pinar och plågar mig, att en gosse, som blifvit uppfostrad som du och hvars uppfostran kostat så mycket som din, kan förleda sin syster att undra, när han vet att hans far uttryckligen sagt att han ej får göra det. Louise förnekade Toms delaktighet i förbrytelsen, men hennes mor afbröt henne med det afgörande svaret: Kom aldrig och säg mig med min svaga helsa något sådant; ty om du ej blifvit förledd, är det både fysiskt och moraliskt omöjligt att du kunnat göra det. Jag förleddes af ingenting annat, mamma, än att se, huru de röda gnistorna föllo ut ur elden, falnade och dogo. Det kom mig till sluts att tänka på huru kort mitt lif skulle bli, och huru litet jag kunde hoppas uträtta derunder.x Hvilket barnsligt prat!s sade mrs Gradgrind, som blef nästan energisk. Stå ej här, Louise, och säg mig sådana barnsligheter midt upp i ansigtet, då du väl vet, att om det någonsin kom till din fars öron, jag aldrig skulle få någon ro för honom mer. Efter allt det omak man gjort sig med dig! Efter alla de föreläsningar du beviståt och alla de experimenter du åsett! Efter allt hvad jag sjelf, medan min högra sida var alldeles lam, hört dig tala med din lärare om combustion och calcination och calorification, och så många andra ationer, att en stackars sjukling kunde bli alldeles förryckt deraf, — att nu höra dig tala så enfaldigt om gnistor och aska! Jag önskar, jemrade sig mrs Gradgrind, i det bon tog en stol och tillgrep sitt kraftargument innan hon dukade under för dessa blotta skuggor af fakta, jeg önskar verkligen att jag aldrig haft några barn; jag vill just veta hur ni dä skulle burit er åt, utan mig!