Aftonbladet – 11 september 1854, sida 2

Louise. Du är dessutom angenämare för dig sjelf, än jag är för mig sjelf. Men, miss Louise, invände Sissy, jag är — så mycket, mycket enfaldig! Med ett muntrare skratt än vanligt sade henne Löuise att hon med tiden nog skulle bli visare. Ni vet ej, sade Sissy, halft gråtande, hur dum jag är. I skolan gör jag jemt och ständigt misstag. Hvar gång mr och mrs MChoakumcehild gifva mig en fråga, kan jag vara säker på att göra ett misstag. Jag kan ej hjelpa det. Det förefaller mig som det ej kunde vara annorlunda.n Mr och mrs MChoakumchild göra naturligtvis aldrig sjelfva några misstag, Sissy? Ack nej! svarade hon ifrigt. De veta allting., . Säg mig några af dina misstag. Jag nästan blygs att berätta dets, sade Sissy med half tvekan, men i dag till exempel höll mr MChoakumchild en förklaring för oss. om naturalvälmåga.n Nationalvälmåga måste det väl ha varit,, anmärkte Louise. Ja, så var det, — men är det inte detsamma ? frågade Sissy blygt. Du gör bäst i att säga nationalvälmåga, efter han sade så, svarade Louise, med sitt torra allvar. Nationalvälmåga. Och han sa : nu är skolrummet här en nation. Och bland denna nation finnas femtio millioner i penningar. År det ej en välmående nation? Flicka n:o 20, är det ej en välmående nation, och befinner du dig sålunda ej i goda vilkor? Hvad sa du då? frågade Louise. Jag sa, miss Louise, att jag ej visste det. Jag tänkte att jag ej kunde veta om det var en välmående nation eller ej och huruvida jag var i goda vilkor eller ej, så länge jag