Aftonbladet – 11 september 1854, sida 2

törsta delen långt öfver båtarne, som lugnt: räntade till dess fienden närmat sig inom skotthåll och började då sjelfva skjuta. Ellen varade öfver 2!, timmar och under denna id blefvo på vår sida tre underofficerare dölade och 8 man sårade, deribland 3 man af inska sjöbeväringen. Fienden aflägsnade sig, varvid ett ångfartyg till följe af lidna skalor togs i släptåg. H. M. kejsaren har betygat officerarne sitt välbehag och hland manskapet utdelat 12 militärordenstecken., — Ryska Invaliden meddelar först d. 1 Sept. om Bomarsunds kapitulation och slutar berättelsen härom med följande ord: Så smärtsamt, det öde är, som träffat befästningarne på Åland; som voro så att säga såsom en framskjuten förpost, så qvarstår dock den trösten att ryska trupperna blifvit sin ära och pligt trogna. Genom det mästerliga under åtta dagar fortsatta försvaret af en liten och icke fulländad skans mot 58 skepp af den allierade flottan och 10,000 man landtrupper, har den åländska garnisonen satt sjelfva fienden i förvåning och heroiskt bevarat de ryska vapnens ära. Fästningen Bomarsund betecknas ; berättelsen såsom en befästad kasern, hvarjerute man får veta, att den större, vigtigaste delen af fästningen var knappt påbegynnt och på många andra partier hade man nysg börjat arbeta. Från Fårösund skrifver G. IL. T:s korrespondent den 5 d:s: D. 30 Aug. inkom på redden 2:ne segelfregatter. —D. 31 inkom 1 segelfregatt och 1 ång-skruf-fregatt. Conflict), hvilken sednare inkom i hamnen. — D. 1 d:s inkom i hamnen ångskeppet n:o 77 (Holyrood);: afgick på aftonen. — S. d. inkom en ångskofvelkor-vett (Vulture). — D. 2 inkommo 2:ne koljare. — D. 3 inkom en ängkorvett (Basilisk .—D. 4 ankonr till redden en ångskonert. S. d.afgick ofvannämnda ängskofvelkorvett (Vulture). — D5 ankom till redden en ängskonert och afgick straxt, jemte en afsegelfregatterna. S. d. afgick ängkorvetten Conflict. — De franskengelska örlogsskeppen skola gå söderut och, som det säges, hemät; ett par hade landtrupper ombord. Denna uppgift är knapp och ofullständig, men härvarande förhållanden äro dertill orsak. Försigtigheten bjuder nemligen att så mycket som möjligt akta sig för beröring med kommande och farande. — Från Wisby skrifves d. 10 dennes: Under de blåsiga, stundom stormiga och kulna veckor, med hvilka hösten här begynt, ha Östgötha grenadiererne i sina tält uti lägret vid Wisborgs Kungsladugård haft mindre trefligt, hvadan en förändring för dem är efterlängtad. Omkring d. 19 d:s skola de bryta upp för ett i kantonerings-qvarter förläggas i socknarne söder om Wisby. Det tros, att kongl. Westgötha regemente omkring d. 15 Okt. skall komma att atlösa grenadiererna, hvilka sednare då få återvända till sina hemorter. fh—— Korrespondens från ryska gränsen. (Frän Aftonbladets korrespondent.) Vid Torneå elf d. 3 Sept. 1854. Efter en längre tids tystnad, hvarunder här på orten föga eller intet försports från Fin land som förtjenat uppmärksamhet, skyndar jag att underrätta om det rykte, som enligt ett till Torneå nyligen anländt bref kommit hitöfver rörande en tilldragelse, som, i fall den verkligen egt rum, torde kunna anses af vigt med afseende på de blifvande krigsoperationerna i Finland. Fransmännen skola nemligen ha verkställt landstigning såväl mellan Raumo oeh Nystad som ock närmast norr om Åbo vid Rumsala. Närmare detaljer saknas ännu. Till ett bevis bland andra, på den ytterligt misstänksamma uppmärksamhet, som i Fin? land af visst folk egnas äfven åt den minsta skymt till yttrande rörande politiska saker, länder följande. En högst cskyldig Haparandabo, som för någon tid sedan begaf sig till Uleåborg i något mindre handelsbestyr, har der blifvit gripen, orimligtvis misstänkt att vara politisk spion. Den ringa anledningen till hans misstänkande och gripande skall hafva. varit några af honom muntligen gjorda, och bland hans sedermera tagna papper äfven såsom skriftligen uppsatta påträffade frågor rörande åtskilliga tullstadganden i Finland. Manner har blifvit bortförd ända till Helsingfors, derifrån han efter omkring en månads bortovaro från hemmet ej ännu återkommit, till stor oro för hans familj och anförvandter. För 2 å 3 veckor sedan har till Uleåborgs: län ankommit kejserlig befallning, att landets: invånare skola vara beredde att vid möjligtvis inträffande infall i landet af rikets fiender flytta inåt landet med all sin redbara egerdom, som de: vilja och kunna rädda. I enlighet med denna. nådiga befallning hafva länsmännen öfverallt i hvarje by tillsatt tvenne förmän, som ega. att öfvervaka och ordna den blifvande utvandringen, samt tillika förständigat allmogen att, såsom en förberedelse till det som sannolikt stundar, i tid före vinterns bör-jan företaga bortflyttningen af sin redbaraste egendom, åkeroch körredskap samt lifsförnödenher, äfvensom foder åt kreaturen, samt att i jorden nedgräfva sådant, som ej kan bortföras. Befallningen har, såsom med visshet här är kändt, åtminstone i de nordliga socknarne väckt mycket missnöje och knot i tysthet, helst den misstankan uppstått, att ryssarna sjelfva ärna bränna upp byarna i händelse af ett fientligt infall. Öckså har den hotelsen af allmogen verkligen försports, att ryssarne, så framt de ej komma allt för manstarka, gjelfve skola brännas förr än finnarnes byar. — I enledning af hr A. v. Hartmansdorffs motion, har lagutskottets utarbetat samt tillstyrkt antagande af en Förordning angående allmänt kyrkomöte, deri stadgas: 1. Till allmänt kyrkomöte sammanträder svenska kyrkans ombud, då konungen nödigt pröfvar, å tid och ort, som han utsätter. 4 2. Svenska kyrkans ombud vare samtlige biskopar i stiften eller, der någondera af dem har förfall, i hans ställe främss SANN