Aftonbladet – 11 september 1854, sida 2

AEA . NIONDE KAPITRET. Sissy Jupe hade ej angenäma dagar hos mr MChoakumchild och mrs Gradgrind och kände till och med under de första månaderna af sin pröfning en stark lust att springa sin väg. Hela dagen i ända haglade det så tätt med fakta och lifvet i allmänhet presenterades henne med ett sådant utseende af en tätt linierad räknebok, att hon helt säkert skulle sprungit sin väg om ej ett binder hållit henne tillbaka. D.t är sorgligt att tänka derpå, men detta hinder var ej resultatet af någon aritmetisk process, var frivilligt till trots för all berökning och gick rakt emot hvarje probabilitetskalkyl som någon aktuarie kunde dragit upp från premisserna. Flickan trodde att hennes far ej öfvergifvit henne; hon lefde i den förhoppning att han skulle komma tillbaka och i den tro att han skulle känna sig lyckligare om hon qvarstannade der hon var. Den ömkliga okunnighet, hvarmed Jupe hängde sig fast vid denna tröst och sköt ifrån sig den mera upphöjda tillfredsställelsen att på en sund aritmetisk basis öfvertyga sig om att hennes far var en onaturlig landsstrykare, fyllde mr Gradgrind med medlidande. Men hvad var att göra? M Choakumchild inberättade att hon var mycket svag i allt som rörde siffror, att sedan hon en gång fått ett allmänt begrepp om jorden hon ej hyste det minsta intresse för dess bestämda mått; att hon var ytterst trög att fatta och inlära årtal, så framt ej någon liten obetydlig händelse var förknippad dermed; att hon kunde brista i gråt då hon uppfordrades att på stående fot i hufvudet uträkna kostnaden för tvåhundrafyratiosju muslinsmössor efter fjorton och ett halft pence stycket; att hon satt så långt ned i skolan som hon kunde komma; att hon efter åtta veckors undervisning i