Aftonbladet – 9 september 1854, sida 3

illa deran som du i det hänseendet, och så är jag dessutom till på köpet en mulåsna hvad du icke är. Om pappa beslutat att göra af mig antingen ett underverk eller en mulåsna, och jag icke är ett underverk, så är det ju klart som dagen att jag måste vara en mulåsna. Och det är jag också,, sade Tom förtviflad. Det är mycket illan, sade Louise efter ännu en paus, och blickade tankfullt från sin mörka vrå. Det är mycket illa, Tom. Det är mycket olyckligt för oss båda. Åh, du är en flicka, Lou,, sade Tom, och en flicka reder sig alltid bättre än en gosse. Jag saknar ingenting hos dig. Du är den enda glädje jag har; du kan göra till och med detta ställe ljust och kan alltid få mig till hvad du vill. Du är en god broder, Tom; och efter du tror att jag har dessa egenskaper, så lägger ej jag så mycket på sinnet att jag vet att motsatsen eger rum, ehuru Jag alltid är mycket ledsen deröfver. Hon gick och kysste brodren och vände om till sin vrå igen. Jag önskar jag kunde samla alla dessa fakta vi så ofta nödgas höra talas omp, sade Tom, bitande ihop tänderna af förbittring, jemte alla siffror och alla menniskor som uppfunnit dem, och jag önskar jag kunde lägga tusen krutfjerdingar under dem och spränga dem i luften alla på en gång! Dock, när jag kommer till gamla Bounderby, skall jag hämnas.n Hämnas, Tom ? Jag menar att jag skall roa mig litet och gå omkring och se någonting och höra någonting. Jag skall göra mig skadeslös för det sätt hvarpå jag nu blifvit uppfostrad. Men bedrag dig ej på förhand, Tom; m:r Bounderby tänker alldeles som pappa och är en god del sträfvare och ej hälften så god., Ähv, sade Tom skrattande, det fruktar jag ej för. Jag vet nog hur jag skall handtera och tämja gamla Bounderby.n (Forts, följer).