Aftonbladet – 9 september 1854, sida 2

ett par dagar, så kan hon det naturligtvis, min fru., Naturligtvis, när ni önskar det, mr Bounderby.n Jag sade honom i går afton att jag kunde ta henne hem till mig öfver natten, på det han måtte få sofva på saken, innan han beslöt sig för att låta henne ha någon beröring med Louise., Verkligen, mr Bounderby? Mycket omtänksamt af er! Mrs Sparsists coriolanska näsa undergick en viss utvidgning af näsborrarne, och hennes svarta ögonbryn drogo sig tillsammans, i det hon smuttade på sitt te. Det är temligen tydligt för mig,, sade Bounderby, ,att de: lilla barnet ej kan ba någon nytta af ett sådant umgänge. Talar ni om unga miss Gradgrind, mr Bounderby ? Ja, min fru, jag talar om Louise. Då ni blott nämnde det lilla barnet och frågan är om två unga flickor, visste jag ej hvem ni menade med detta uttryck., ,Louise,, upprepade Bounderby, Louise, Louise Ni är alldeles som en far för Louise, sir! Mrs Sparsit drack litet mera t och i det hon böjde sina på nytt sammandragna ögonbryn ned öfver sin rykande kopp, såg hon ungefär at som om hennes klassiska anlete anropade underjordens gudar. Hade ni sagt, att jag var som en far för Tom — lilla Tom menar jag, icke min vän Tom Gradgrind — så hade ni kommit målet närmare. Jag tänker taga lilla Tom på mitt kontor. Jag tänker taga honom under mina vingar, min fru. Verkligen? Är han ännu icke väl ung lertill, sir? Mrs Sparsits sir var, när hon tilltalade ar Bounderby, ett ceremonielt ord, som mera orukades för att påkalla uppmärksamhet för wenne sjelf, än för att visa honom någon arighet. Jag tar honom icke straxt till mig; han