Aftonbladet – 8 september 1854, sida 3

skap med det rörliga, kysste henne, rystade på hufvudet och öfverlemnade henne till mr Grad: grind, som han skulle satt henne upp på en häst Der är hon, tquire,, sade han, mönstrande henne med en blick, då hon höll på at sätta sig till rätta i sadeln; ni tkall ha glädje af henne. Farväl, Tetilia! Farväl, Cecilia! Farväl, Sissy!, Guc välsigne dig, mitt barn! ropade en mängd a röster från hela rummet. Men konstridarens öga hade upptäckt flaskan med de nio oljorna, instucken i henne: barm, och sade nu: Låt mig få flatkan, mitt barn; den är föl ttor att bära; den tkall numera ej vara dig til någon nytta; gif mig denl! Nej, nej, sade hon, i det hon på nyt brast i gråt. Nej! Låt mig behålla den fö; pappas räkning när han kommer tillbaka, Han skall behöfva den, när han kommer till. baka. Han hade ej tänkt att gå bort när har skickade mig efter den. Jag måste behålls den för hans räkning, om ni tillåter. Tom du vill, mitt barn. (Ni ter huru de är, tquirel).. Farväl, Tetilia! Mitt titta orc till dig är detta: håll fatt vid den förbindelte du ingått, var lydig mot tquiren och glöm ott. Men om du någon gång, när du blifvi ttor, fått dig en man och det går dig väl, töter på en kontridartrupp, var ej hård ellel tvär emot dem, tala med dem ett ord elle två och tänk att du kunde göra något värre. Folk måtte nu en gång på ett eller annat tätt roat, tquire, fortfor Sleary, som af det myckna talandet blifvit ännu andtrutnare än vanligt; de kunna ej jemt och betändigt tudera. Gör det bätta bruk af ott, icke det värtta. Jag har under hela mitt lif haft mitt uppehälle aj kontridareyrket, men jag tror mig uttala takent filotofi då jag täger er: Tquire, gör det bätta bruk af ott, icke det värtta !