Aftonbladet – 8 september 1854, sida 3

sig för en spinkig -kropp, som med möda uppbars af två långa, smala störar och krön. tes af ett hufvud, som det ej ens lönar mö. dan att tala om. Han ärfde en vacker förmögenhet efter sin onkel, men var bortskyldig den hel och hållen, innan han ännu tillträdt den, och slösade bort den två gånger straxt derefter. Då han derföre i sitt fyra och tjugonde år afgick med döden, (skådeplatsen för hans bortgång var Calais, och orsa ken dertill bränvin), efterlemnade han sin enka, från hvilken han straxt efter smekmånaden blifvit skild, i icke särdeles goda omständigheter. Denna öfvergifna dam, som var femton år äldre än han, kom straxt derefter i dödlig fiendskap till sin enda slägting, lady Scadgers, och dels för att trotsa hennes välborenhet, dels för att kunna försörja sig, tog hon tjenst. Och här tillagade hon nu p sina äldre dagar med sin Coriolanska stil i väsen och de tjocka, svarta ögonbryn, som fängslat Spargit, mr Bounderbys te, då han tog sin frukost. Hade mr Bounderby varit en segerrik imperator, och mrs Sparsit en fången prinsessa som i fjättrar följde efter hans triumfvagn, kunde han ej gjort mera väsen af henne ön han dagligdags gjorde. Lika mycket som hans skryt gick ut på att nedsätta sin egen härkomst, lika mycket gick det ut på att upphöja mrs Sparsits. I samma förhållande som han icke ville medge att hans egen ungdom varit åtföljd af en enda gypsam omständighet, öfvergöt han mrs Sparsits ungdomsbana med all möjlig glans och öfveröste den med hela lass af rosor. Och likväl, SI, brukade han säga, hur har det gått till slut? Jo, här är hon för ett hundra om året, jag ger henne ett hundra, hvilket hon täckes kalla en hederlig summa), som hushållerska åt Josiah Bounderby af Coketown. (Forts.)