RIKSDAGEN. Presteståndet. Plenum i går på föroch eftermiddagen. Handboksförslaget. Döpelsen. Emellan företrädet af de böner, som nu finnas mot de af utskottsafdelningen föreslagna rörde sig diskussionen. En af dessa sednäre som skulle ersätta den brukliga: Allsmägtige evige Gud, kärleksrike fader! Vi bedje dig att du värdes med nåd omfatta detta barn! lyder: Allsmägtige, evige Gud, vär Herres: Jesu Christi Fader! värdes se till detta barn, som Du till tron kallat hafver, fördrif dess hjertas blindhet och slit sönder alla djefvulens snaror, låt upp din barmhertighets dörr, att genom den nya födelsens bad alla onda lustar må förgås, och en ny menniska dagligen uppkomma ochsuppståy till att efterfölja dina bud och gladeligen tjena Dig i Din heliga Christenhet, få der en sann -läkedom och förkofran dag frän dag och på sistone komma till det eviga lifvet, genom Din Son, Jesum Christum vår Herra. Amen., Dertill har den i nu gällande formulär mellan Fader väroch trosbekännelsen befintliga lilla bönen: Herre Gudj den evige förbarmaren, hvilkens försyn lätit dig födas ete. etc., blifvit borttagen, och trosbekännelsen föreslagen att följa omedelbart på Fader vär.v Professor Bring tyckte denraf kommitterade föreslagna bönen vara lämpligare än denna af utskottsafdelningen... Denna sednare vore mera på sin plats efter dopet; än framför detsamma. Prosten Almqvist var icke nöjd med den nya bönen. Der talas om djefvulens snaror, som genom dopet skulle sönderslitas. Deruti ligger ett exorcistiskt element, ett sorts förklarande af odöpta barns osalighet, hvilket strider mot vär katekes som besvarar den frågan: Blifva de barn osaliga som utan döpelse dö? med ett bestämdt nej. Talaren tyckte att bönen, uti 1811 ärs handbok hade ett afgjordt företräde. Professor Lindgren klandrade uppställningen af bönen och de der förekommande bilderna af hjertats blindhet, bbarmherrtighetens dörr och förklarade sig för öfrigt finna företräde uti den nu brukliga bönen. Till samma äsigt anslöto sig prostarne Runsten och P. OC. Arosenius. Hofpredikanten Wensioe och Professor Bring visade behöfligheten af den borttagna önskningsformelns bibehållande, då abrenuntiationen blifvit borttagen. Domprosten Thomander var den som städse försvarade eller visade skälen till utskottsafdelningens bandlingssätt. NE Doktor Nordström tycktes förorda den föreslagna bönen. Vid voterihg mellan afdelningens förslag med intagande af önskningsformeln samt återremiss för mera bibehällande af hvad som finnes segrade den sednare äsigten med 26 röster mot 14. Utskottsförslaget framställer genast efter-trosbekännelsens uppläsande frågan: Barn vill du till denna tro varda döpt? då vär nu gällande handbok har bönen: Detta är den kristna tro som vi bekänna ete. etc. jemte upprepande af kärleksbuden. Prosten Runsten, doktor Säve, komminister Beckman samt prosten P. C. Arosenius voro ej belåtna med borttagandet af pligtbudea. Den apostoliska tron är blott en historisk tro, och dopet, i likhet.med Gamla Testamentets abrahamitiska förbund med Herran, ett Re N—A um mo (