Men, godt folk, sade han, det här är ju att onödigt spilla tid. Låt flickan få höra sjelfva faktum. Må hon höra det af mig, som sjelf blifvit lemnad i sticket. Hör nu, hvad är det du heter nu igen? Din far har hemligen begifvit sig bort, öfvergifvit dig, och du får aldrig mera återse honom. De frågade så litet, dessa menniskor, ef:er enkla fakta och befunno sig i detta hänseende på en så låg ståndpunkt, att de, långt ifrån att låta talarens praktiska förstånd inverka på sig, blefvo deröfver i hög grad förbittrade. Männen mumlade hutlöst! och qvinfolken brutalt och Sleary fick brådtom att afsides gifva mr Bounderby följande vink: Jag har något att täga er, tquire. Rent ut taladt gjorde ni bätt om ni tege. Mitt folk äro mycket godtinta menniskor, men de äro vana att vara qvicka i tina rörelser, och om ni ej följer mitt råd, tå vill jag vara fördömd om de inte katta er ut genom fönttret. Som mr Bounderby numera hölls tillbaka af denna vänliga vink, fann mr Gradgrind ett tillfälle att framkomma med sin utmärkt praktiska framställning af saken. Det gör här föga till saken, sade han, om denne man kommer tillbaka eller ej. Han har gått sin väg, och det är för närvarande ingen anledning att vänta honom snart tillbaka. Detta hoppas jag alla medge., Medgifvet, tquire. Lita på det!, svarade Sleary. Näåväl då. Jag, som kom hit för att underrätta fadren till den stackars flickan : att hon ej mer kunde mottagas i skolan, i hänseende dertill, att några praktiska hinder, för hvilka det här ej är nödigt att närmare redogöra, uppställa sig mot barns intagande i skoIan, hvilkas föräldrar drifva detta yrke — jag är nu under förändrade omständigheter beredd att göra henne ett tillbud. Jag är