Aftonbladet – 6 september 1854, sida 2

Pappa måste ha: gått ned till teatern, sir. Jag vet ej i hvad afsigt han gått dit, men han måste vara der. Jag skall laga att han kommer hit inom en minut. Hon var på ögonblicket borta, utan någonting på hufvudet, med sitt långa svarta hår fladdrande bakom sig. Hvad kan hennes mening vara? sade m:r Gradgrind. Tillbaka inom en minut? Det är ju nära en fjerdingsväg härifrån. Innan mer Bounderby hann att svara visade sig en ung man i dörren som, efter att ha presenterat sig sjelf med orden: med för lof go herrar,, steg in helt trygg med bänderna i fickorna. Hans glatta, magra och gulbleka ansigte var skuggadt af en väldig massa svart hår, som var borstadt i en enda kanonlock rundtomkring hans hufvud och benadt midt i pannan. Hans ben voro mycket muskulösa, men kortare än ben af goda proportioner borde varit. . Hans bröst och rygg voro lika mycket för breda som hans ben voro för korta. Han var klädd i en Newmarketrock och tätt åtsittande byxor, hade en schawl knuten omkring halsen, luktade lampolja, halm, apelsinskal, hästfoder och sågspån och såg ut som ett högst kuriöst slags centauer, sammansatt af stallet och teatern. Hvar . det ena började och det andra slutade skulle ingen bestämdt kunnat säga. Denne gentleman förekom på dagens affischer sisom mr FE. B. W. Childers, med rätta berömd för sina djerfva språng som den vilda jägaren på de nordamerikanska prairies, i hvi ke mycket omtyckta produktion en liten pojke med ett gammalt ansigte, som nu åtföljde honom, assisterade som hans lilla son, buren vid dessa tllfälten på. fadrens: axel, med benen i vidret och hufvudet stödt mot insidan af fadrens hand, enligt det hårdhändta faderliga sätt hvarpå vilda jägare kunna