Aftonbladet – 2 september 1854, sida 3

och mig hvar din far bor; vi ämna osg till honom. Hvad har du i buteljen som du bär i handen ? Bränvin, kan jag tro, sade mr Bounderby. Ack nej, sir. Det är de nio oljorna., De — hvad för slag ? utropade mr Bounderby: De nio oljorna, sir. Att gnida pappa med. Hvad f-n, utbrast mr Bounderby med ett gällt kort skratt, gnider du din far med nio oljor för? i Det är något som vårt folk alltid begagnar, sir, då de på något sätt skada sig på ridbanan, svarade flickan, i det hon såg sig tillbaka för att öfvertyga sig om att hennes förföljare var borta. De skada sig stundom rätt illa., Det är just lagom åt dem,, sade mr Bounderby, för deras lättja Hon såg upp på honom med blandad förvåning och fruktan, Vid himlen ! sade mr Bounderby, då jag var fyra eller fem år yngre än du, hade ja erhållit värre stötar, än tio, tolf eller till och med fyratio oljor skulle kunnat kurera. Jag fick dem ej genom att ställa mig i positioner, utan genom allvarsamma knuffar. Jag kände ej till någon dansning på lina; jag dansade på bara marken efter en duktig tågända. Ehuru hård nog, var mr Gradgrind dock ingalunda så rå som mr Bounderby. Hans karakter var till och med, om man närmare undersökte den, ej omild; den kunde till och med ha varit mycket blid och vänlig, om hen endast för en mängd år sedan gJort någon dugtig bock i den aritmetik som höll den i jemnvigt. Han yttrade i hvad han ämnade skulle vara en vänlig ton, då de togo af utför en trång gränd: Och detta är Pods End; är det inte så, Jupe? Jo, sir; och der är huset. (Forts.)