Aftonbladet – 2 september 1854, sida 2

Var god och säg oss, mrs Gradgrind, hvad som tilldrog sig vid detta tillfälle ? O mitt stackars hufvud så det värker !, svarade mrs Gradgrind. Flickan ville komma i skolan, och mrs Gradgrind vill att flickor skola besöka skolan, och Louise och Thomas sade begge två att flickan ville komma i skolan och att mrs Gradgriad ville att ftickor skulle gå i skolan, och hur i Guds namn var det möjligt att motsäga dem, när sådant var förhållandet? Hör nu hvad jag råder dig till, Gradgrind,, sade mr Bounderby., Jaga flickan på porten, så är det lyckligt slut på den saken. Jag är nästan af din tanke.s Gör det genast!. sade Bounderby. Det bar alltid varit mitt valspråk, allt sen jag var barn. När jag fick detinfallet att springa bort från äggskåpet och min farmor, gjorde jag det genast. Gör du på samma sätt. Gör det genast!x Är du till fots? frågade hans vän. Jag har fadrens adress. Skulle du ha lust att gå med mig till stan? ,Mycket gerna, om du blott gör det g-nast. Hvarpå mr Bounderby slängde hatten på hufvudet — han slängde den alltid på sig, för att dermed uttrycka att han var en man som varit alltför mycket upptagen af att arbeta sig fram på egen hand för att hafva haft tid att förvärfva någon elegans i sättet att bära sin hatt — och stöfvade ut i förstugan med händerna i fickan. Jag begagnar aldrig handskar,, brukade han säga. Jag klättrade ej uppför stegen med sådana på mig. Skulle ej kommit så högt, om jag haft sådana.s Lemnad ensam i förstugan en minut eller två, medan mr Gradgrind gick upp attse efter adressen, öppnade han dörren till barnens läsrum och tittade in i detta stilla mattbe