ett sådant intresse för mina barn, isynnerhet för Louise, att jag ej behöfver göra någon ursäkt, då jag säger dig att jag är mycket bekymrad öfver denna upptäckt. Jag har, (som du vet), systematiskt egnat mig åt ut bildningen af mina barns förståndsgåfvor. Förståndet är, (som du vet), den enda själsförmögenhet uppfostran bör afse. Oeh likväl, Bounderby, vill det af denna oväntade, ehuru i sig sjelf obetydliga tilldragelse synas mig som någonting hade smugit sig in i Louises och Thomas hufvuden, som är, eller rättare sagdt, som. icke är — och jag tror mig ej kunna uttrycka mig bättre än genom: att tivägga — som aldrg varit ämnadt att utvecklas, och hvari deras förstånd ej bar någon del.n . Det fins åtminstone intet rimligt skäl för att med något slags intresse se på en bop landstrykares, svarade Bounderby. När jag sjelf var en landstrykare, såg ingen med intresse på mg, det vet jag.n Då uppster den frågans, sade den utmärkt praktiske fadren, med ögonen fästade på elden, vhvarifrån har denna simpla nyfikenhet sin uppkomst?, : Det skall jag säga dig. Från en syssolös inbillning., Jag hoppas att så ej måtte varar, sade den utmärkt praktiske; jag bekänner dock att en sådan misstanke verkligen uppstod hos mig. på hemvägen.n Åf sysslolös inbillning, Gradgrinds, upprepade Bounderby. En mycket skadlig sak för hvem som helst, men en fördömdt skadig seck för en ung ficka som Louise. Jag borde be mrs Gradgrind om ursäkt för mina starka uttryck, men hon vet väl att jag icke är någon fin person. Den som väntar fiphet af mig, han bedrar sig mycket, Jag har ej fårt någon fin uppfostran. orts.)