Aftonbladet – 1 september 1854, sida 2

bästa vänner säga, Louise? Sätter du ej något värde på deras goda tanka? Hvad skulle mr Bounderby säga ?s Då han utsade detta namn kastade hans dotter förstulet på honom en genomträngande och forskande blick. Han märkte det dock ej, ty innan han såg på henne hade hon åter nedslagit sina ögon. Hvad, upprepade han nu, skulle väl mr Bounderby säga?x Hela vägen till Stone Lodge, under det han med en värdig förtrytelse ledde de två delinqventerna hem, upprepade han gånz på gång: Hvad skall mr Bounderby säga ? — alldeles som om mr Bounderby hade varit mrs Grundy. FJERDE KAPITLET. Då mr Bounderby ej var mrs Grundy, hvem var han då? Jo, mr Bounderby var så nära att vara mr Gradgrinds allrabästa vän, som en person utam all känsla kan närma sig denna andliga slägtskap till en annan person, som också är utan all känsla. Så nära eller — om läsaren hellre så vill — så långt ifrån var mr Bounderby mr Gradgrinds allrabästa vän. Han var en rik mans bankir, köpman, fabrikant och Gud vet icke hvad. En korpulent, högröstad man, med stirrande ögon och ett metalliskt skratt. En man, gjord af ett groft material, som tycktes blifvit nttänjdt för att kunna göra så pass mycket af honom. En man med ett stort uppblåst hufvud och panna, uppsvällda ådror vid tinningarne och till den grad stramad-och utspänd ansigtse hud, att det såg ut som den hölle hans ögon öppna och lyfte hans ögonbryn i vädret, En man, hos hvilken allt erinrade om en fylld luftballong, som är i begrepp att uppstiga. En man, som aldrig kunde nog berömma sig af att ham hade sig sjolf att tacka för Hvad