Aftonbladet – 1 september 1854, sida 2

— På Humlegårdsteatern uppfördes i går afton, till förmån för hr Berglund, för första gången tvenne nya stycken: Jägmästare-bostället, eller Fadrens välsignelse bygger barnen bon, skådespel i 2 afdelningar och 4 akter at Charlotte Birch-Pfeiffer, och Morgens Fischer In, vaudeville i 1 akt, fritt bearbetad och lokaliserad från franska pjesen Bon jour Monsieur Pantalon, musiken af J. N. Ablström. Uti förstnämnda stycke har den produktiva för attarinnan vida mindre än vanligt lagt an på sceneri och effekter, utan fastmer sträfvat att åstadkomma ett sedolärande skådespel. Jet framlyser emellertid alltför uppenbart att den moral som deri finnes nedlagd tillkommit för skådespelets skull, icke skådesprlet för moralens, hvarföre den ock blifvit något uppstyltad och råkat halka öfver på den konstlade känsosamhetens område. För att som sig vederbör framhbäfva alit det öfveröd af känslor som förefinnes, hafva dertil Humlegårdsteaterns skådespelare trott sig böra från början til slut hålla sig ytterst högtidliga; men denna högtidlighet, som sträcker sig ända ned till betjenterna, stämmer olyckig vis stundom temligen illa ihop med de hvardagigheter som styckets personal emellanåt bar att säga. Sörj för din fars qvällsvard!! utbrister med högsta pathos jigmästarens hustru till sin dotter; och i samma tonart fortgår d-t alltigenom, så att intrycket esomotast blir komiskt, der det varit afsedt att åstadkomma något rätt sublimt. Men om än således styckets inre halt, liksom skådespelarnes förmåga att gifva sannt uttryck åt författarinnans menng, ej kunna skattas alltför högt, kan man dock icke uti intriganläggning och utveckling misskänna fru Birch-Pfeifters konsterfarna hand, liksom man ej heller hos skådespelarne saknade det slags raskhet och säkerhet som utgör det framstående draget hos den Anderssonska truppens medlemmar. MII Hellström, som hade en af styckets hufvudroler, visade sig i vissa ögonblick ega en särdeles god instinkt, ehuru saknaden af skola naturligtvis innu gör hennes spel ojemnt och hennes gester något häftiga och kantiga. Efterpjesen tillhör det muntra, något vilda slag af stycken, hvari man helst ser Humle———LAAAt—— AA smmme— !