Aftonbladet – 31 augusti 1854, sida 3

(Forts. följ Telegrafrapport. Äng-linieskeppet Carl XIV Johan inpasserade vid Landsort i e. m. kl. 2. (Insändt). Svar på krigshistoriska upplysningarne. Uti Aftonbladet n:o 191 finnes en anonym artikel, rigtad emot mig personligen, för yttranden jag som riksdagsman haft, vid fråga om anslag till upprättande af en ingeniörkår för svenska armeen. Deruti säges, att en person, som icke heller nämnes, men som skall ega noga kännedom om alla ordres och om allt som hörde till inmarschen i Norge, bestämt förkiarat, att någon tilldragelse med Helsinge regemente, på det sätt prosten Holm berättat, ingenstädes under fälttåget mot Norge egt rum. I anledning deraf får. jag förklara, att efter 40 år kan jag icke mera päminna mig dagen eller stället der sådant skedde, men på heder och ära kan jag försäkra följande. När Helsinge regementes öfvergång på det utsatta stället skulle ske, så fanns alldeles ingen tillgång till bätar, hvilka alla voro bortförda till andra landet, och då gafs ingen annan utväg, än att med tillhjelp af stocktlottor söka komma öfver vattendraget: Ingen ingeniörofficer såg jag der, utan löjtnant Burman vid Helsinge regemente bestyrde om stockflottas förfär digande, och Helsingesoldaten var tillräckligt van vid dylikt arbete. När flottan var färdig kunde den icke bira mera än omkring 50 personer. En ung officer vid namna Gejtell, som var adjutant hos chefen, öfverste von Post, begärde af honom tillstånd att få medfölja den första trupp som öfverfördes; men von Post svarade: när turen kommer till er får ni gå. Derpå frägade Gejtell: men om jag kan frakta mig sjelf öfver, får jag då gå med? På ett jakande svar gaf han sporrarne åt sin häst, som med ryttaren på ryggen störtade i vattnet och började simma öfver sundet. Halfva vägen gick det bra, men närmare andra landet, då strömmen blef starkare, började det se mörkt ut, och vi på stranden stående misströstade redan om utgången. Men hastigt kastade Gejtell sig utaf hästen och började simma till andra landet. Hästen, sedan han slapp sin börda, samm också öfver, och komna på andra stranden tog Gejtell genast fast hästen, kastade sig i sadeln och red upp efter norrmännen som redan sprungit undan så snart de sågo svenskarnes öfverfart. Chefen för dåvarande Möroerska husarer som åsåg detta, yttrade: denne ville jag ha vid mina husarer. Att nära en hel dag dervid förlorades för öfverfarten, är visserligen sant; men om der vant aldrig så många ingeniörofficerare, hade det ingalunda kunnat afhjelpas annorlunda än som nu skedde. All deras kunskap gör dem ingalunda allsmäktige ; och att en bro inom 2 eller 3 timmar kunnat uppföras öfver ett sådant vattendrag, hörer. till det otroliga. Man bör se stället för att rätt kunna döma derom. Och utgifna ordres bevisa icke alltid tillräcklig lokalkännedom (derpå kunde jag anföra flera bevis), och gäller således ej att kullslå hvad jag anfört. För öfrigt får den värde insändaren förlåta att jag, som varit med uti ganska många drabbningar i Finland, kan på grund af min erfarenhet förklara, att det går helt olika till vid simulacrer på Ladugärdsgärde, emot uti en affär på fullt allvar emot fien den; hvad som på förra stället anses sä ypperligt, kommer ofta alls icke i fråga på det sednare stället. Och i Finland passerade armåeen utan ingeniörer ganska mänga och stora vattendrag, och det med skyndsamhet och lätthet. Jag påminner mig ett tillfälle: en dävarande fortifikstionsofficer var närvande då fråga var om öfvergång af ett vattendrag. Hans reqvisition på virke var sä stor att en närvarande officer yttrade: bälften mindre kan gå an; får jag blott sjelf ombesörja öfverfarten för mig cch min trupp, så ansvarar jag, att det skall gå bra utan så mycket embaärras. Sawolax jägare och Björneborgs regemente ädagalade under kriget tapperhet och välförhållande i så hög grad som någonsin någon trupp kan göra, och de bade hvarken iogeniörer eller instruktions-kompanier. Månne ej alla dessa erfarenhetsrön äro mera talande . saken, än alla teoretiska principer? Dessutom bör anmärkas, att svenska indelta soldaten har förut tillräcklig vana och färdighet att handtera yxan och dylikt, när så behöfves och päfordras. Han stär ingalunda då handfallen och rädlös, det har jag sett vid flere. tillfällen när det gäller på allvar. Om ingeniör kåren med dess attiralj följer med trossen, så, innan ordres till den hinner expedieras, och innan den hi ner framkomma till stället, vore mången gång alltsammans redan gjordt, om det får ske af de tillstälesvarande. Medel och utvägar påfinner alltid den rädige och tilltagsne. Det bevisade Sandels. Själevad den 27 Augusti 1854. Carl Joh. Holm.