Aftonbladet – 30 augusti 1854, sida 3

slag till voteringspropositioner i förstärkt konstitutions utskott godkändes. Vid statsoch bevillningsutskottens afstyrkande ut låtande n:o 11, i anledning af väckta motioner om den personliga skyddsafgiftens användande för kom munala behof, uppstod en debatt. Hr Henschen åbe. ropade doktor Sandbergs reservation emot utskottets beslut och ansäg de af utskottet anförde motiver vars genom densamma fullkomligt vederlagda. Talaren yrkade att, med afslag af utskottets hemställan, doktor Sandbergs reservation skulle antagas såsom ståndets beslut. Hr Brodin ansåg, då bevillningsförordningen redan vore af Rikets Ständer antagen, denna motion nu icke kunna föranleda någon åtgärd. Hr Indebetou trodde att, då så stora anslag denna riksdag blifvit beviljade, att fråga vore huruvida statsinkomsterna räcka till, det nu icke vore en lämplig tidpunkt att fråntaga statsverket 315,000 rdr. Hrr Hörnstein och Stolpe gillade äfven utskottets utlåtande. Hr Ekenman, som visserligen kom till samma slutsats som utskottet, kunde likväl icke gilla utskottets motiver. Det hade blifvit sagdt, att det icke vore principenligt att staten invlandade sig i frågor som rörde ensamt kommunerna; denna princip öfverträdes likväl vid hvarje riksdag. Hvarje anslag till en vägförbättring eller sjösänkning vore ett öfverträdande af denni princip. Talaren ansäg derföre den bästa principen vara, att ständigt bafva statens väl i sigte. Det enda, fast likväl till räckliga skälet till afslag å motionen vore statsverkets bebof af de ifrägavarande medlen. Hr Rydin ansåg att, då anslag redan funnes för folkskolorna, dessa medel voro för sädant ändamål obehöfliga. Utan votering gillades äfven utskottets utlåtande. Samma utskots utlåtande N:o 13, deri utskotten, i anledning af väckt motion om nedsättning i afgiften till handelsoch sjöfartsfonden, hemställt, att ifeågavarande motion icke. måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, blef äfven efter någon dissussion bifallet. Bondeståndet. Plenum i dag f. m. Efter en längre protokollsjustering föredrogs statsoch bevillningsutskottets betänkande n:o 11, angäende skyddsafgiftens användande till kommunala behof. Lars Gustaf Andersson förordade att ständet må :aga doktor Sandbergs reservat on såsom sin en återremiss. Till denna mening tycktes ständets pluralitet sluta sig. Matts Persson och några med honom voro visserligen af samma äsigt som doktor Sandberg, men önskade att i beslutet mätte uttryckas ait medlen skulle gä till folkskolan och fattige barns uppfostran i stället för att doktor Sandbergs ordalag innefattade: till fattiga barns uppfostran och undervisning. Sedan Sahlström, erinrande om doktor Sand bergs förtjenster om folkets upplysning och väl, ön kade att, såsom ett bevis på ståndets erkänsla, hans rslag skulle antagas oförändradt, och Hans Persson med flere yttrat sig vara af denna mening, äterremitterades betänkandet med dervid gjorda anmärkningar. Lagoch ekonomiutskottets betänkande om åtskilliga ändringar i fattigvärdslagen gillades till sina hufvudsakliga delar, likväl med undantag af den del som rör skyldigheten att underhälla föräldrar och barn utan fattigvärdens betungande. Ekonomiutskottets betänkande n:o 117, i fråga om inrättandet af ett ecklesiastikkollegium, hade så när blifvit afslaget utan diskussion. Vice talman Svartling uppträdde först och yrkade afslag, och man hörde icke annat än ett enstämmigt instämmande. Sahlström fann sig deraf likväl icke förhindrad att uttala sin enskilda åsigt, som var för bifall, och flere instämde nu med honom. När derefter den ene talaren efter den andra uppträdde i samma syfte som Sahlström så ändrade sig slutligen meningarne derhän att vid votering bifallsmeningen segrade med 43 röster emot 31. — I förmiddagsplenum förlidne lördag ingaf Johannes Nilsson från Malmöhus län en motion med anledning af Ålands frigörande frän ryska väldet, hvilken motion under samma plenum cirkulerade bland tlera af ständets ledamöter, men sedermera hvarken blifvit föredragen eller vidare afhörts.