Aftonbladet – 30 augusti 1854, sida 2

uppställda småurnorna, som alla skulle ösas så fulla med fakta. Och verkligen liknade han icke äfven, der han hvasst stirrade på dem från de ofvannämnda källarhålorna, ett slags kanon laddad ända till mynningen med fakta och färdig att i en enda salfva sopa bort dem från barndomens nejder. Han liknade äfven en galvanisk apparat, laddad med något bistert mekaniskt surrogat för de ljufva, ungdomliga fantasier som skulle bortblåsas. Flickan n:o 20, sade Gradgrind, pekande rätvinkligt med sin rätvinkliga pekfinger, jag känner ej denna flicka. Hvem är denna flicka ? — Sissy Jupe, sir,, förklarade n:o 20, i det hon rodnande steg upp och neg. Sissy är ej något namn, sade mr Gradgrind. Kalla dig ej Sissy. Kalla dig Cecilia.n Det är min far, som kallar mig Sissy, svarade den unga flickan med darrande röst och ännu en nigning. Så skall han låta bli det, sade mr Gradgrind. Säg honom det, Cecilia Jupe. Låt mig se. Hvad är din far? Han är med konstridarna, sir. Mr Gradgrind rynkade pannan och gaf genom en viftning med handen tillkänna sitt ogillande af det antydda yrket. Vi vilja ej höra någonting om den saken här. Du behöfver ej säga oss någonting om den saken här. Din far rider in hästar, eller hur? När de kunna få några att rida in, sir, så rida de in dem i volten, sir. Du behöfver ej stå här och berätta 088 något om volten. Nåväl då. Beskrif oss din far som hästtämjare. Han kurerar sjuka häöstar, kan jag tro? pJa, Bir.