Aftonbladet – 29 augusti 1854, sida 3

Domprosten Björling Ullkännagat att Er ningen tillstyrkt samma tur för lärare i modern: språk som öfrige lärare; men in pleno yrkades denn: förmån äfven för naturalhistoricp, med den påföljd at båda blefvo utan. : Lektor Söderberg. Genom sättande af lärare i mo. derna språk i samma kategori som andra lärare, kunde ctt läroverk gå miste om skickliga utländsks lärare, af hvilka man ej kunde fordra samma pro: som af kollegerna. Punkten bifölls. Litt. Z. Prosten Runsten. Utskottet har tillstyrkt att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underd. anhälla, att vid ordnandet af undervisningen inom rikets elementarläroverk den reala bildningen måtfe, utan att den humanistiska lider i grundlighet, utbildas till all den fullständighet hvaraf den är mäktig; för att vinna detta, fordras att man funnit en häfstång för den menskliga intelligensens högsta uppenbarelse. På hvardera af dessa linier har fordrats de utmärktaste personligheters hela lefnadsansträngning för att Hinvz nägon höjd; nu skall Kongl. Maj:t genom en författ ning söka åstadkomma bådas, till en enhet bragta högsta möjliga fulländning. Detta är mer än hvad man kan begäåra af en menniska, så kunnig hor må vara, och derför yrkar tal. afslag å punkten. Domprosten Björling gillade skrifvelsen med der ändring att i slutct, i ställe för orden: till all dep fullständighet, hvaraf den är mäktig, skulle införas: som läroverkets omfång medgifver. Doktor Säve fann den här tillstyrkta underd. skrifvelsen hafva tvenne fel: det första, att den beröfvade all på reallinien meddelad bildning karakteren a humanistisk, och lade denna ensidigt på Jatinlinien; — det andra, att skrifvelsen alls icke utgjorde nägot svar på det som motionären yrkat. Tal. hade hemligen, för att kunna göra undervisningen på skölans aedersta stadium gemensam för begge bildningslinierna, tillstyrkt en sådan förklaring af Rikets Ständers underd, skrifvelse den 30 Juli 1851, att stähdernas mening ej varit, att början med latinets läsning skulle ske redan i den förstå eller förberedande klassen. Derpå svarar utskottet med att tillstyrkå en underd. anhållan, att vid ordaandet af undervisningen inom rikets elementarläroverk, den reala bildningen måtte, utan att den humanistiska lider i grundlighet, utbilda sig till all den fullständighet ete. — Detta var ej svar på tal; ty genvm tal:s förslag, att spara det romerska språket till åtminstone en högre klass, hade han ej äsyftat att undergräfva hvarken den ena eller andra liniens grundlighet. Tal. yrkade afslag på denna punkt. Doktor Sandberg. Om fräga vore om den högsta bildningsgrad som på båda linierna kan uppnäs, kunde tvifvel möjligen uppstå. Få blifva dock en Berzelius eller Linng, och för sådane gör en skolordning litet till eller ifrån. Här är fräga om den bildniog, som fordras af kyrkans och statens tjenare samt af den praktiske mannen. En stor fördel vore det, om i skolorna kunde inhemtas den insgt, som för landets barn är behöflig. Man säger väl att denna fordran är olika för vetenskapsmannen och den som lefver i det allmänna lifvet; och detta är en sanning, men jag kan ej förstå, att den blifvande vetenskapsmannen behöfver lära sig läsa eller inhemta det första kunskapsmåttet på annat sätt än bonden. Det är tidens behof att kyrkans tjenare hafva samma insigter som de öfrige medborgrårne. Jag ihägkommer en prestkandidat som ej kunde sorträkning, hvilken, då examinatorn gjorde honom uppmärksam på huru vigtigt det vore för honom, om han en gång skulie förestå pastoralvärd, att för: skötandet af kyrkans räkenskaper kunna räkna, svarade: dem tillkommer det kyrkovärdarne att hälla reda på. Behofvet visar sig för det sä kallade lärda ståndet att hafva allmän bildning. Jag ser ej skäl hvarför man spjernar emot att bäda kunna uniervisas i allmänt nyttiga ämnen; detta skulle förekomma det öfverklagade mängläsandet. Skall man börja första klassen med latinläsande, mäste man till en för sen tid uppskjuta andra ämnen och att öfrige språk kunna läras lika väl utan latin är en känd sak. Jag erinrar mig från min studietid, huru många dröpo af efter genomgående af nägra klasser och jag frägar hvad nytta de hade af sin latinläsning. Mä derföre den lärda och den reala linien undervisas tillsammans i de medborgerliga styckena. De som sedan skola gå den lärda vägen Hafva sina anspråk, som ej få försummas. Talaren instämde med doktor Säve för att få dessa förhällanden ordnade i en lag, på hvilken man ej borde få vänta ännu ett lustrum. Prostarne Gahne och Melen instämde. Prosten Melander kunde ej förstå huru utskoitet kubnat komma till ett sådant resultat vid besvärändet af doktor Säves motion. Talaren höll härefter ett loftal öfver latinet och anställde en jemförelse med modersmålet, hvilket med sin brist på kasusändelser vore så uttryckslöst. 1 det svenska uttrycket fadren älskar sonen låge nägot så platt då deremot frasen pater amat filium för talarens öron klingade så underbart skönt. De lärare, som invant bäde den samla och den nya metoden, kunna ej blunda för svärigheterna i den sednares genomförande. Professor Lindgren såg uti utskottets framställning len meningen att de bådaj bildningslinierna, hvad .alaren äfven önskade, för framtiden skulle komma :tt skiljas åt. Eleverna af den reala bildningen, som befidner sig i ständigt stigande, skulle för att uppnår, enligt utskottets språk, all den fullständighet hvaraf len är mäktigs, få stanna qvar till döddagar uti skoan, utan ätt ändå hinna öfver elementerna. Riksarkivarien Nordström. Sedan ständet beslutat en underdånig skrifvelse att en skolordning måtte utfärdas med utelemnande af ordandet om grunderna, anser jag konseqvent att den under litt. G. föreslagna skrifvelsen ej mätte afgå. Ständerna hafva vid ett par föregående riksdagar framburit den önskan till Kongl. Maj:t, att den reala bildningen måtte skyddas. Vid den föregående riksdagen bar man något justerat denna önskan, och nu kommer en motionär, då han tror sig märka en lutning ät ena hället, och begär att K. Maj:t mätte sätta kyrkan midt i byn. Om man frågar hvåd som menas med den reala bildningen, så äro åsigterna derom olika, men hvad upplysning kan väl Kongl. Mij:t vinna af en skrifvelse i ;å allmänna ordalag, som den af utskottet tillstyrkta. Då saken i alla fall går sin säkra utveckling till mö es, anser jag skrifvelsen obehöflig. Lektor Sönden. I förmiddags afstyrktes de då omjalade grunderna af det skäl att samma tanke förekommer här. Jag misstänkte då, att finge man blott len förra punkten afslagen, skulle det nog lyckasatt å afslag äfven på denna. Denna min förmodan har lagit in. Jag tycker ej motionären begärt för mycet, då den 1848 uttalade satsen blifv:t uttryckt i så llmänna ordalag att den gifvit anledning till missydning. Jag säger detta utan att vilja förnärma ågot läroverk, ehuru man gerna på vissa häll vill pibehälla hvad man har och nyttiggöra sina tillgänsar der de bäst passa. Man säger att så mycket lifvit gjordt för den reala bildningen; ja man hår ercänt densamma utan att bestämma vilkoren för dess erksamhet. Talaren önskade antagandet af Säves notion. Professor Carlson. Här äro tvenae saker att besinna, ormen och innehållet. De anmärkningar som göras id formen äro lätt undanröjda genom antagandet af lomprosten Björlings redaktionsförslag. Hvad innevället vidkommer, har u skottet fattat frågan i sin ielhet, och der den försvarat den reala bildningen ej inskat den lärdas undergång. Då ståndet beslutat itstrykande af grunderna, anser jag denna skrifvelse ;ehöflig, på det den reala bildningen må blifva en erklighet, bvilket den på många ställen ej är. Professor Lindgren ansåg olämpligt och otillständigt tt representationen skulle gifva Konungen en fingerisniog huruvida pojkar skola börja att läsa latin i rima. Jag ser att man vill behandla skoliazen, som r af ekonomisk natur och Konungens ensak, som ore den civillag. För min del kan jag ej dela åsigen om afslag, då jag finner denna skrifvelse som en epresentationens uppmaning till regeringen att tillägabringa en ständig boskillnad emellan den reala ch den lärda linien, hvilket jag ock högeligen önskar. Ts a