Aftonbladet – 29 augusti 1854, sida 2

ifrån Moskwa till Rom, jesuiter och katoliker. De oupplysta katoliker, hvilka mot påfven försvarade Polen och angrepo Ryssland, hafva kommit till bättre insigt och låta ej mer höra af sig. Det var dock ett ögonblick då det stumma Ryssland, hvilket annars älskar tystlåtenheten så högt, sjelf bröt den. Det hänfördes at sitt hjerta; ett segerrop, hvilket dock snart undertrycktes, undföll det. Det var efter segern i Ungern, efter vistelsen i Rom, Kejsaren lät utfärda ett manifest med ett uttryck sådant som man begagnade under körstågen: Ryssland skall uppfylla sin heliga mission . .. Hvilken mission? Det var ej i detalj angifvet. Att fira seger öfver påfven. Under vistelsen i Rom hade Rysslands gesandt verkligen sin plats tätt invid kardinalerna, främst i den diplomatiska kåren. Glädjen var emellertid för stor, passionen för mäktig, för att inskränka sig till dunkla uttryck. Kejsaren tillkännagaf öppet sitt förakt för Rom. Han trodde, och det med skäl, att det efter ett dylikt nederlag ej skulle resa sig mer. I samma ögonbhek han så kraftigt b:drog till dess verldsliga återupprättelse, offentliggjorde han sitt andliga affall. Sättet var besynnerligt och medelbart, men saken bestärad och tydlig. I detta land framkommer ej ett ord i så vigtiga angelägenheter utan att det fått allerhögsta stadfästelse, och vid detta tillfälle uttåltes detta ord af en rysk diplortat, en af kejsarens män. Omkring honom finnes alltid ett antal unga, otåliga personer af de Maistres våldsamma skola, hvilka till trots för de gamla diplomaterna brinna af begär att tala och gifva luft åt sina tankar. Det är tydligt att de begagnat sig af högmodsanfall hos deras herre för att skaffa sig tillåtelse till ett oerhördt steg, hvilket strider emot den tillbakahållenvhet, tystlåtenhet och slughet, Ryssland annars alltid användt, Uti en revy utkom et: bref. dateradt S:t Petersburg den 13 Oktober 1849 samt undertecknadt en rysk diplomat; författaren var kejsarens gesandt i Böjern, och