Aftonbladet – 25 augusti 1854, sida 2

der, derefter har man pålagt dem en 4 gån ger så stor blodskatt; enär hvarje år ibland dem utskrifvas 10 af hvarje 1000, medan af de öfriga undersåterna endast hvartannat år 5 af 1000. I längden skulle desse olycklige, hvilkas antal är nära 1 million, ej kunna uthålla denna åderlåtniog. Man försäkrar emeliertid att kejsaren anser åtgärden alltför mild, samt att man tänker på utvägar att i massa föra dem till södra Rysslands vidsträckta stepper. , Hvad Polen behöll qvar, författningen af 1832, har kejsaren sjelf öfverträdt. Redan de följande åren företog han en genomgripande förändring. Landets gamla indelning utbyttes mot den ryska; han införde ryskt mynt, mål och vigt, ja till och med den juianska tideräkningen. Han sökte äfven att atplåna det polska språket, derigenom att han förbjöd dess användande i regeringsärenden, senom afsättandet af embetsmän, som ej kunde ryskan, genom att låta det begagnas i de polska skolorna samt genom förbud för ungdomen att tala sitt modersmål. Några studenter i Wilna talade i hemlighet polska; de blefvo upptäckta, arresterade oeh bundna vid svansarne på kossackernas hästar samt gjordes till soldater för lifstiden. Detta förekommer mig, det tillstår jag, vara mera våldsamt, rått och onaturligt än något annat. Hvarje ord, hvarje ljud af vårt kära modersmål påminner oss om vårt fädernesland, återkallar i vårt minne hvarje glädje i virt lif, i vår kärlek. Att rifva det ut ur vårt hjerta, är att tillintetgöra vårt egentliga väsende. Det synes mig att ordens vanliga betoning hos dem, vi älskat och förlorat, är djupare inpreglad i minnet, än ansigtsdragen, än miner och rörelser. Det jag bäst minnes af min far, tillhopa med hvilken jag lefvat i 48 år, är hans röst. Jag blir rörd när jag tänker mig honom lefvande och föreställer mig honom ropande: Min son!y I språket ligger hjertat, familjen, fäderneslandet. Hvar och en af de stora nationerna har nedlagt det bästa, de egt, i ord och tal. (Forts,)