Aftonbladet – 24 augusti 1854, sida 3

ande tror sig katolskt; det är det dock ej af naturen, utan -.med afseende på förhållandet till Ryssland. Katolicismen är just förnekelse af den hjeltemodiga sjelfständighet, som är Polackarne egen. Påfven och Quotidienne hafva många gånger och det med rätta sagt dem: Om j ären katholska, så lyden, underkasten er, bären Rysslands ok. I sitt ungdomliga och varma försvar för Polen 1833 sade Montalembert ett obetänksamt ord, hvarför kejsar Nicolaus säkerligen skulle velat belöna honom. Han jemförde Polens ära med Vendees, hvilket är lika felaktigt, som oklokt. Vendee är inbördes krig, är Frankrike, som faller Frankrike i ryggen, medan hela Europa angriper det i fronten. Något dylikt finnes ej i det olyckliga Polens lagliga, ärliga, hjeltemodiga strid mot det fremmande Ryssland. Under Alexander, stiftaren af den Heliga Alliansen, som stod under fru Kriädeners och de Maistres inflytelse, hade man i det högre polska presterskapet funnit ett af de bästa redskaper för att hålla folket i mörk okunnighet. HBiskoparnes antal förökades vida mer än den glesa befolkningen kunde tåla, och de blefvo rikligt aflönade. Hvarje biskop fick årligen 60,000 polska gyllen, en 108,000; erkebiskopen 120,000. Det lägre presterskapet smickrade man derigenom att man såg genom fingret med dess vägran att erkänna de allmänna domstolarne. Medan man med stränghet undertryckte den politiska sjelfständighetsoch nationalandan, skonade man den kyrkliga sjelfständigheten. Man tillät presterskapet ordna sina angelägenheter i samråd med Rom; man lät detsamma till och med deltaga i ministeren för religion och folkets upplysning, hvari erkebiskopen och två biskopar hade säte. Constantins hus var medelpunkten för denna skenheliga fromhet. Hans gemål underhöll orden Guds lamm. Det militära våldsherradömet och det religiösa förmörkelsebegäret arbetade gemensamt, för att hålla Polen i djurisk okunnighet och slafviskt beroende.