nu kejsaren fått Gud på sin sida, drog han sig tillbaka till sitt palats och lät striden begynna. Hans trupper voro på förhand vissa om -segren och behöfde blott låta artilleriet arbeta. Storfursten Michael var rädd för att artilleristerna skulle hafva betänkligheter vid att skjuta på sina stackars medborgare, samt öppnade derföre elden med att sjelf afskjuta första skottet. På det korta afständet förorsakade kartescherna ett förfärligt nederlag. Man skjöt ungefir 10 gånger, hvarefter de, som voro qvar, skingrade sig samt förföljdes af kavalleriet, hvaraf en afdelning afskar deras återtåg. Hvilka som stupade känner man ej. Liken kastades genast ned i stora hål på den tjocka is, hvarmed Newa för tillfället var betäckt. De sammansvurne i södern hade ej bättre lycka. Den ene Bestucheff samt de oförfärade och eldige herrarne Mourawieff förvånades ej öfver den likgiltighet de fleste deltagarne visade. De vände sig till soldaterna samt läto i kyrkan uppläsa en republikansk katekes, som Bestuchetf utdragit ur bibeln. Deri stod att alla menniskor äro lika samt att slafveriet är synd emot Gud. Dessa grundsatser gjorde ej något intryck på dem; endast namnet Constantin kunde förmå dem att följa med. De blefvo slagne af Nicolai anhängare, hvilka voro talrikare samt dessutom hade det kejserliga artilleriet på sin sida. Men deras tappra anförare dödade sig sjelfva eller läto döda sig. Bestucheff och Mourawieff tillfångatogos först efter att hafva blifvit svårt sårade. Pestel arresterades i Moskau, utan att visa tecken till modl!öshet. Till en vän, som först fick tala med honom, sade han endast: Rädda min ryska lagbok!s Denna bok var nedgräfd i jorden, men upptäcktes och öfverlemnades åt kommissionen, som i sitt memorial försökte förlöjliga den. Man försäkrar för öfrigt, att författarne till Nicolai lagbok sett sig nödsakade ait upptaga flera af Pestels åsigter. Visst är, att den politiska delen af Pestels verk innehöll förståndiga och menniskovänliga tankar: en förnuftig uppmjukning af den för