RYSSLANDS MARTYRER ). Af Michelet. Man hade ej behöft mer än skaffa dem några bränvinsförsäljningsställen. Så snart dessa bufvit uttömda, skulle de hafva begynt en allmän lupdring samt nedgjort polisen, hvilken prygar dem obarmhertigt och till hvilken de fördenskull hysa ett dödligt hat. Genom en dylik oordning skulle mycket vunnits, enär Nicolaus skulle blifvit nödsakad att sända en del af trupperna mot dessa plundrande massor. Då RByleiefi ej ville begagna sig af detta förfärliga medel, var utgången lätt att förutse. De upproriska hade blifvit undanträngda mot senatens palats, vid ändan af den vidsträckta platsen, samt kunde ej undgå att blifva nedskjutna af kanonkulorna, nedhuggna af rytteriet. Ryleieff lemnade platsen: han sökte ej ens någon tilflyktsort, utan gick hem och afbidade döden. . Ett ögonvittne har berättat, att kejsaren väl var blek och medtagen, men det oaktadt visade mycket mod. Han ryckte fram på platsen i spetsen för hästgardet, och då han mötte de afdelningar, som slöto sig till de upproriska, sade han, enligt czarernas sed och bruk, till dem: God dag mina barn! Hurra. för Constantin! var allt hvad de svarade. Man medgifver allmänt, att han härvid ej förlorade fattningen; deremot är man ej så ense om hvad han sade. Man har nemligen tvenne berättelser, den ena af Schnitzler, som var närvarande, den andra af Custine, för hvilken kejsaren berättat alltsammans. Det sannolikaste är att han med hög röst befallt: Höger om marschl! samt at: soldaten lydt som en automat. På detta sätt förflöt den korta Decemberdagen, utan att de upproriska fingo se de tvenne öfverstarne. Deras antal hopsmiälte; regementet Moskau vände om och lemnade dem;de qvarblifna voro emellertid fasta och —) Se A. B. JO 183, 185, 188—191.