Aftonbladet – 22 augusti 1854, sida 3

lettant och slutade såsom mästare. Från Lundatemplet, med hvars restaurerande han företrädesvis sysselsatt sig, har han haft tillfälle att vända sin kritiska blick och sin hjelpande hand till andra byggnadsverk, och de skrifter han utgifvit öfver sina architektoniska observationer innehålla på en gång rika materialier till en blifvande svensk konsthistoria och tilllika en mängd goda praktiska anvisningar. Det är tjugu år sedan författaren först utgaf sin historiska och architektoniska besk-ifning öfver Lunds domkyrka. Det är naturligt, att författaren, efter två årtionden af fortsatta arbeten för denna kyrka och fortsatta forskningar på detta område, nu varit i tillfälle att väsentligen rikta och utvidga denna beskrifning, så att den bör kunna anses såsom ena verkligen fulländad architektonisk monografi; förf. har, med innerlig kärlek för det åldriga templet, icke blott offrat en god del af sin bästa tid till att förbättra och iståndsätta detsamma, utan äfven sökt att geinsigt och anvisning för framtiden om dess vidmakthållande. Denna nya upplaga är en ganska diger volym, men den omfattar eller berörer också en hel mängd ämnen, som med hufvudämnet stå i sammanhang. För att ge ett rätt begrepp om byggnaden och dess öden har förf. ansett det nödigt att skildra de tidsoxständigheter, under hvilka den uppstått, och man finner här derföre många bidrag till Lunds och Skånes samt dess konungars och biskopars historia. Utom alla tryckta urkunder har förf. begagnat domkapitlets vidlyftiga brefsamling och akademiens handlingar. Derjemte förekomma allmännare konsthistoriska betraktelser och jemförelser med andra inoch utländska byggnadsmonumenter. Så finner man t. ex. vid beskrifningen af kryptan en längre framställning af kryptornas ändamål, hvarvid äfven redogöres för kryptorna i flera utländska katedraler, såsom Canterbury, Worcester, Speier m. fl. Den allmänna öfversigt af forntidens byggnadsväsende, som utgjorde inledningen i förra upplagan, har förf. dock nu utelemnat, såsom öfverflödig, sedan Skånes konsthistoria för medeltiden utkommit. Intressant är redogörelsen för alla de förändringar och förbättringar kyrkan under tidernas lopp genomgått, icke minst den utförliga framställningen af de restaurationsarbeten, som under de sednaste decennierna fortgått under professor Brunii egen ledning. Ur beskrifningen på de arbeten, som företagits till kryptans iståndsättande, anföra vi följande lilla stycke: Då kryptan är uppförd af en leraktig och ganska lös sandsten, som mycket angripes af vittring, och då deri röjes, säsom vi ofvanföre visat, en felaktig konstruktion, hvilken i hög grad bidragit till hela byggnadens försvagande, sä kunde nyssberörda skador ingalunda väcka någon förvåning; men deremct var ett försök att afbjelpa desamma så mycket betänkligare. En hvar kan inse faran att ombygga de nedersta sträckorna af murar öfver 100 fot höga, attlyfta nedsjunkna och remnade takhvalf samt nedtaga och äter uppsätta söndervittrade kolonner. Om S. Laurentius enligt sagan varit i mycken oro huruledes han skull: pähitta Finns namn, sä var Brunius i ej mindre tankespänning, innan han päfann jättens styrka, nemligen ett lätt medel att till sin ursprungliga höjd lyfta kryptans söndersprungna takhvalf. Lyftningen verkställdes med ett ganska enkelt bäftyg, hvilket han för detta ändamäl uppfann och som gjordes i Lund och endast kostade 150 rdr bko. Sedan en mängd inslagna jernoch träkilar blifvit ur takhvalfven uttagna, så kunde två personer med detta häftyg på få minuter uppspänna fyra korshvalf, så att alla remnor deri blefvo omärkliga. Den kolonn, hvarpä dessa korshvalf sammanslöto sig, kunde sedan med största lätthet och fullkomlig trygghet nedtagas. Brunius, som naturligtvis var städse närvarande vid dessa företag, hade fägvaden se, att ingen enda af alla arbetarne hyste riogaste fruktan för de rörliga stenmassorna, hvilka; i händelse någon del deraf skulle genom misstag eler vårdslöshet nedrasat, ögonblickligen krossat bäde ledaren och de närmaste. Andra personer voro så mycket räddare för detta ovanliga företag. Ingen, som ej hade dermed befattning, vägade på flera dasar efter första lyfiniogen nedgå i kryptan. En och annan förklarade lyftningen för idel dikt, hvadan den första kolonnen, som nedtogs, fick hela tre veckor ligga, innan den uppsattes. Under denna tid visadel. hvalferyckningen ej den ringaste inverkan på häftygets bärningskraft. Således gafs ganska godt tillfälle ait undersöka och förbättra grunden.n Då Carolinska akademien i Lund till en stor del är grundad genom domkyrkans ansenliga gods och för öfrigt med densamma står i mångfaldig beröring, har förf. äfven egnat en utförlig framställning åt dess byggnadshistoria. Högst intressant är den blick författaren kastar på de sednaste företag som bifvit gjorda för Lunds förskönande och specielt hans yttranden om det akademiska föreningshuset, som, oaktadt sina stora öfvervägande förtjenster i architektoniskt hänseende, lock företer åtskilliga brister, isynnerhet i afseende på trappans och uppgångens trånghet och obeqvämhet, hvilka enligt författarens isigt göra uppförandet af ett serskildt trapp:orn nödigt, samt öfver den nyligen på Lunlagård uppresta Tegners bildstod. Om den sednare yttrar författaren, att då fotställninsen är vida högre än bildstoden, så uppkommer derigenom en synvinkel, hvilken är mindre fördelaktig, äfvensom att bisaken, fotställningen, hvilken tillika är hållen i modern smak, då skaldens sång dock utgått från klassisk grund och runstenen antyder fornnordisk anda, fått alltför mycken ansenlghet förhållande till hufvudsaken. Om detta är örhållandet med Tegnersstatyen, huru skall cke detsamma långt skarpare framträda vid len Birger Jarls bildstod, som snart här j Stockholm skall uppsädtas på en proportionsvis ganska hög kolonn? Med boken följa 6 geometriska plancher öfver kyrkan och tess byggnadsdetaljer. en Fysisk Geografi af M. Somerville. Öfeersättning från tredje er gelska upplagan. Förra delen. Stockholm, Norstedt Söner 1854. Pris: 2 rdr bko. Den kunskapsart, som ofvanstående arbete ;ehandlar, har först i sednare tider erhållit en vetenskaplig gestalt, oaktadt grundliggningen lertill härstammar från de aflägsnaste tider, och ditbörande satser finnas sammanväfda ned alla de gamla folkens religionsurkunder. Det förra må gälla såsom bevis på svårigheen att lösa dess uppgifter, det sednare på den