Aftonbladet – 19 augusti 1854, sida 2

komma större olyckor än krigen, och i den djupaste fred tillintetgöra hela slägten. I sin barndom visade icke kejsaren, såsom brodern Constantin, någon särdeles fallenhet för råhet, för öfverdrifven grymhet. Hans biograf Snitzler anmärker blott, att han hade anlag för att göra spe af menniskor och fann nöje i att härma hoffolket. Han uppfostrades för sig sjelf, under modrens uppsigt, af en gammal hofdam, grefvinnan Liewen, som icke måtte hafva gjort honom bekant med de bästa sidor af den menskliga naturen. Historieskrifvaren Karamzin, en fullkomlig ryss och en aktningsvärd lärd, en hederlig och oegennyttig man, utöfvade ett stort inflytande på storfurstinnorna i den kejserliga familjen, hvilka beredt honom en vistelseort i grannskapet af Tsarsko-Selo. Denne man, som sugit näring ur forntiden samt genom långvariga forskningar lefvat sig in i förhållandena under de förra czarerna, älskade intet, beundrade intet, förutom Ivanerna, dem han satte öfver allt annat, utom Robespierre och skräckväldet. Han hade varit i Paris 1793 samt der mottagit ett mycket gynnsamt intryck. Då han erfor händelserna den 9:de Thermidor, grät han. Hela hans sträfvande gick ut på atti förening med storfurstinnorna hejda Alexanders frisinnade infall. Förutom denne utöfvade äfven de Maistre ett icke obetydligt inflytande på ryska samhället. Genom denne berömde författare erfor Ryssland, liksom genom Frankrikes mun, att den despotism, hvarför det ursäktade sig, just var det mål, det menskliga samfundet borde sträfva efter att uppnå. Ehuru Alexander en kort tid aflägsnat de Maistre, vexte dock hans anseende betydligt, och hans Aftoncirklar i Petersburg 1822, höjde honom ännu mera. Stort intryck gjorde hans loftal öfver bödeln, det lefvande vidunder, hvilket hittills blifvit alltför mycket misskändt. Nicolaus var då 26 år gammal. Detta verk måste bestyrka hvad Karamzin meddelat honom om forntiden. a En helig makt, som aldrig dör, lagen, rätt.