Aftonbladet – 18 augusti 1854, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. De stores missöden. Öresundsposten yttrar med anledning af de missöden, som under de sednaste dagarne drabbat så många på samhällets höjder: Kungen af Sachsen har ömkligen omkommit i Tyrolens berg. Af hästhof är han trampad vorden: Det är det skönas lott på jorden!s Såsom det patetiskt heter i den svenska öfversättningen af -Schillers Wallenstein. Konungen af Preussen har slagit benet mot en bänk i trädgärden i Potsdam. Sällsamma tillfälligheter! Den ena gängen är det den vimmelkantiga grenen af ett träd, som sticker den preussiska monarken i ögat, den andra gängen är det en liten bensvag trädgårdsbänk, som ställer sig i vägen för honom. Nästa gäng skall en raglande bäck snafva förbi fötterna på honom, så att han ramlar öfver densamma och måhända drunknar i fallet. Naturen synes hafva sammansvurit sig mot denna andra Balder, och det behöfdes i sanning att man till hans säkerhet toge ed af alla verldens elementer.. Hvem vet hvad ödet kan i fyllan och villan en olycksalig dag företaga till hans odäd? Hvem vet om icke verkligen en misteltein,, ämnad till bans bane, redan som bäst växer, måhända vid Rhein, mähända i Champagnes förföriska dalar, vid Johannisberg eller hos den förrädiska fru Cliuot? . . . J En af de ryska storfursterne har hållit på att drunkna; och czaren sjelf har — om man får tro Times — vid en utflygt på Finska viken varit nära att blifva tillfångatagen af en engelsk ängare. Kejsaren har återkommit nägot andtäppt till Oranienbaum, och helsonbilden på den kejserliga lustjakten har fätt sig ett grundligt kok stryk för att ej hafva sett bättre upp med ögonen, Rättvist! Lägger man härtill de kända motgångar, som sednast pröfvat allehanda höga personer i Spanien, vore det icke underligt, om. en viss bestörtning för ögonblicket skulle bemägtigat sig: folkens herrar. Men det låter sig härom säga, hvad Fahlcerantz en-gäng yttrade om en viss storhet, som berättades hafva bläst omkull: de blifva nog snart uppblästa igen. — Ett originelt kärleksbref.I-en landsortstidning läses följande början på ett särdeles originelt kärleksbref, som för nägon tid sedan blifvit upphittadt på gatan och troligen förskrifver sig från någon förälskad sifferkarl,: Inda älskade! Du tyc-, kes 2hogse om du änvu Jängre Wör lyssna till min kärleks suckar, då min 3ngtan efter dig i går ej var större, än att jag lät dig vänta på mig hela aftonen. Hur kan du dock vara så grym! Din kärlek är det 4-torn, söm evigt skall -lysa på min hittills dunkla stig, och intet Sinint väsende, måtte det än vara en engel från himmelen, skall någonsin kunna afsvalna min varma dyrkan. Men hör orsaken till min bortovaro! Jag deltog i en 6a tillsammans med nägra vänner, men blef ganska allvarsamt 7k, utan att jag druckit annat än kallt vatten; men olyckligtvis var jag mycket törstig och drack derföre ej med m8. — (Det öfriga af. brefvet var bortrifvet.) — Tusenårigt hvete, Då man för någon tid sedan öppnade. en egyptisk sarkofag i Kairoy fann man flera -bvetekorn liggande bredvid en mumie. En professor i landtbruksvetenskapön i Compiegne har i sr utplanterat nio korn af detta tusenäriga hvete och dervid erhållit förvånande resultater. Stjelken bar tjockleken af ett vass-sirå och utlöper i ex axknippa, utgörande minst tjugu ax, som i medeltal innehålla hvartdera hundra korn af en ovanlig storlek, så att kornen nästan tvätusenfaldigat sig. Man kan nu anställa försök i stort med denna gammal-egyptiska spanmål.