Aftonbladet – 18 augusti 1854, sida 2

fattade beslut rörande tullfrågam, emedan vi ansett den varasen handling som förtjenade att blifva allmänrnare bekant. Vi beklaga likväl att frih. Palmstjerna ansett sig af sin pligt såsom ståndsledamot manad att afgifva denna reservation, enär han i egenskap af statsrådsledamot svårligen Järer kunna tillstyrka, än mindre kontrasignera detta sitt departement tillhörande: vigtiga ärende, ifall; såsom man förmodar, konungen finner skäl uti att bifalla ständernas beslutna förändringar i tulltaxan, och det icke kan antagas att han genom förbuds-bestämmelsers införande ernar tillintetgöra ständernas beslut., Hvad kan väl detta betyda? Är meningen att friherre Palmstjerna skulle kunna, likasom domare som dömt i annan rätt uti samma sak, förklara sig jäfvig att handlägga de ärenden, som tillhöra hans embete, derföre att han såsom representant varit af olika tanka och reserverat sig emot de bebeslut, som rikets ständer fattat? På detta sätt skulle friherrn kunna jäfva sig i snart sagdt alla de vigtigare frågor som vid riksdagen förekommit. I sanning, detta vore en högst egen metod inom en konstitutionel styrelse; ty när något ärende af betydenhet förekomme, deri vederbörande minister icke ville åtaga sig den juridiska eller politiska ansvarigheten för beslutet, behöfde han blott förklara sig hindrad att, i anseende till meningsskiljaktighet, underteckna — men ändå med god kontenans behålla sin plats vid rådsbordet! Sådant vore verkligen den uppoch nedvända verlden. Emellertid finner man huru Sv. T. uppfattar en svensk Konungs rådgifvares pligter, då hon ens kan sätta i fråga, att hr friherre Palmstjerna skulle kunna undgå att kontrasignera : konungens beslut, utan att tillika begära entledigande från sitt embete. Härom lemnar i öfrigt 38 R. F. en bestämd anvisning, såvida man icke med afsigt vill eludera densamma och dermed tillintetgöra hela den konstitutionella garantien i grundlagen. Efter en sådan princip skulle det eljest kunna blifva möjligt att Konungen omgåfves af nio konservativa rådgifvare, som ogillade de liberala åtgärder, Konungen funne för godt vidtaga, endast den 10:de kontrasignerade besluten och så äfven i omvänd ordning, så att Konungen skulle kunna omgifvas af nio, som kallade sig liberala, blott han hade en som gjorde sig till redskap för ett despotiskt eller konservatift styrelsesystem. Vi hoppas likväl att början till ett sådant gyckel med konstitutioneau icke kan inträda under en konung, som sjelf hyser konstitutionella grundsatser och som har makten i sin hand att aflägsna de rådgifvare, hvilka förbise sin konstitutionella pligt. es home rr a 0 Ao 0