Aftonbladet – 18 augusti 1854, sida 1

vara till mods under denna strid mellan ödeläggande naturkrafter ? Kopeoc beklagar sig öfver naturen, men mycket htet öfver menniskorna, och likväl hade. han blifvit behandlad med nästan omensklig. stränghet. Utan afseende på att han var sjuk och sårad, att hans sår bröt upp af kölden,: släpades, han åstad både dag och natt. Slutligen uthärdade han icke längre och. bad den otticer, som ledsagade honom, om någon ;hvila; denne svarade: Jag har befallning att resa utan att stanna; jag skall åtminstone föra er kropp med mig; det står er fritt att dö under vägen.n å . Ännu sorgligare var det för honom att stöta på många skaror olyckliga polackar, som man förde till Siberien med afklippt hår, brännmärkta i pannan och med afskuren näsa: man kom längre fram var vägen angifven blott genom ben af vilddjur, hästar och menniskor och genom grafvarne efter landsförvista, som dött på vägen och väntade på efterföljande. . . På ett uppehållsställe såg han en förnäm dam, som tjenade såsom piga. Hvem är ni?p frågade han. Förr var jag gift med en öfverste, nu är jag hustru åt er smedgesäll, och hon aflägsnade sig utan att upplysa honom hvem hon var. Kopec skulle hafva förblifvit i Siberien för alltid. om icke ei lycklig tillfällighet inträffat. Då man ville låta några generaler vända tillbaka, sökte man efter dem, men kunde icke finna dem; — En dag satt jag på spill? rorna af ett strandadt fartyg och betraktäde sorgsen hafvet; som var upptyldt af sihåtiga stora djur: Plötsligen fick jag ögonen på et vacker mati med värdig hållning: och fremmande drögt; jag förundrades öfver denna syn.v — Till hvad nation hör Di? frågade han. — Den olyckliga nationen. — Ni-ä således polack; jag är köpman och vändef tillbaka till Ryssland. Skrif;-till: er. familj! Jag vet hvad jag utsätter mig för, men lik! godt, skrif! — Han trotsade faran, lofvad? att besörja brefvet och höll troget sitt löft ?