Aftonbladet – 18 augusti 1854, sida 1

bland som strömmar af blod: Har naturen syner liksom menniskorna?. Denna nordliga, ide, insomnade natur tyckes drömma de landsförvistas dröm., Detta är några enkla drag if den storartade målning, den milde general Kopec, Kosciuscos komrat, har utkastat för oss af det östra Siberien, dit han var förvist ill södra udden af Kamtschatka. Man kan cke tänka sig något mera rörande, än denna rättframme mans memoirer, något mera skiljdt rån hans föregångares i samma trakter, polacken Beniowskis. Denne var otämjelig och orolig, en dristig spelare, och en ännu dristigare soldat, bemäktigade sig för ett ögonblick öknen: och blef konung på: sitt förvisningsställe.. Han: skaffade sig förmögenhet inyo, blef gift, förföljde sina förföljare, slog sina vaktare, och i stället för att hållas fånsen på Kamtschatka, förde han det så att säga bort med sig, inlastade det med sig. Kopec vänder sig till Gud; han är träffad i hjertat, såret är alltför. djupt för att han skulle försöka sådana äfventyr; han har icke studerat eller emottagit någon undervisning, men adlad genom sin olycka uttrycker han sin: enkla: berättelse den lithauiska själens ömma: och fromma sorgsenhet. Denna bok betecknar en sedlig omstörtning; Polen är förändradt, det har fått förmågan att utgjuta tårar. När jag gick på stranden i stormväder såg jag många besynnerliga djur, hvalfiskar, sjölejon, skälhundar. Ibland träffades jag af stenar som: björnarne nedkastade på mig för att såra mig och sedan: angripa mig. Påsenhösten är detta haf mycket upprördt; det slår emot kusten, så att Kamtschatka skakas i sina grundvalar. Om dagen är det halfmörkt, nätterna äro kolsvarta.. När stormen höjer sig och hafvet dånar, stå de stora hundflockarna (det finnes. omkring 20,000), som lefva af fisk, och tjuta ut emot sjön; otaliga björnar svar dem? med olycksbådande: brumningar. Samtidigt dermed dåna de eldsprutande bergen och uppkasta eld och aska. Det är en bild af helvetet; huru skall en hederlig karl