Aftonbladet – 18 augusti 1854, sida 1

bårat hvad han kände. Kejsaren brydde sig icke om denna dom, utan Jät föra honom till norra Siberien, till 63:e breddgraden, derifrån man af nåd lät honom komma tillbaka till Tobolsk. Denne olycklige, som hade varit den vackraste karl i armeen, kunde manicke känna igen. Han kunde icke hålla sig upprätt, utan satt i en armstol; Hans tunna, redan hvita, men omsorgsfullt ordnade hår föll ned öfver hats skuldror och nådde till armbågarne. Hans ansigte var mycket: blekt; hans blick matt. Hans ögon fölloi gråt, och hans läppar skälfde af inre rörelse. Han gat :oss med handen ett tecken att komma närråare för att kunna helsa på oss. Man såg att Han ville tala, men Kunde icke. Hans själ gladde sig då åt ett ljust ögonblick, men rörelsen gjorde det svårt för honom att betjena sig af sin nästan lama tunga. Då han hörde, att vi reste till! Berezow, der han hade uppehällit sig, uppmanade han oss att taga in: hos! hans: värdinha. Hela detta samtalfördes med: stört besvär; då vi måste gissa oss Aill det mesta han sade; men snart märkte vi ratt hån: förlörat sina sinnets bruk; ty då inbillningskraften utan tvifvel försatte honom till Pajos och Seinens stränder, som han väl hade känt, berättade han ossyatt vi uti Berezow skulle finina meloner, vindrufvor och sydfrukter. Vi förkortade vårt besök: med sorgset hjerta, under det han med miner ville qvarhålla os och försökte säga: ännu ett ögonblick! VI. Här är natten mörk liksöm vifitern; den är sorglig, men sgublim, När: den upplyses af norrskenen, framter den mörkblå; nästan svarta himmelen otaliga gnistrande stjernor och tyckes stå i eld. Denna eld värmer icke, lyser icke; dessa stjernor äro sorgsna; man kunde antaga dem för andars ögon, hvilka: blifvit dönida att evigt beskåda dessa ödsliga trakter Eldfenomener, :besynnerliga, förfärliga, majestätiska fenomener visa sig på alla kante) af himmelen; de se ut såsom glödande kol: