mers öfvermod, skickade dem befallning att låta leras eget folk piska dem i deras egna palats. Presidenten för det hemliga kansliet framförde befallningen helt vördnadsfullt och vakade öfver dess utförande. När det var förbi och den som lidit straffet hade hunnit samla tankarne, tackade hon och prisade sig lycklig öfver att hafva sluppit för så godt pris och att hafva undgått Siberien. Man tänke sig blott en stackars hafvande yvinnas förfärliga belägenhet, då hon släpas ut från sitt palats, från sitt vällustiga öfver-flöd, från sin beständiga sommar och om natten kastas i en slags kista med jerniås för och bortföres 1500 mil! Eller, hvad som är änhu strängare, då hon, som a!drig brukat gå, blifver med piskslag tvungen att tillryggalägga denna väg till fots, och under vägen måste tigga och emottaga en och annan uselalmosa af medlidsamma lifegna! Huruledes hon än föres åstad, är det verkligen ett fruktansvärdt straff för ett fruntimmer att lemna sin mån, sina barn, allt hvad hon älskar, att föras bort allena, om nätten, emot norden och vintern, till det fasaväckande obekanta. Att komma fråh Europa till Siberien är som att störta ned i ett tömt rum; Siberien är utan befölkning dch utan tankar, ett ofantligt intet, utan historia, utan minnen, utan religion, med undantag af trolldom, en så fullkomlig ödemark att till ock red de religioner, som dit inträngt, t. ex. dä tartariska mMahomedanismen, förlora sina trosläfor, sina heliga legender, sin glans och blifvå bleka, kraftlösa, intetsägande som Siberidhis nä;stan osynliga sol. Blott få kunna emotstå denna tomhets nedbrytande makt; de förlora sig i detta ofantliga intet, göra sig sjelfva till en bild deraf och blifva till intet. . I en resebeskrifning, som utkom i Wilna :850 under rysk censur. beskrifver Eva Felinska det ömkarnsvärda tillstånd; Hvafi bon i Po? bolsk såg en polsk kolonist. Invecklad ihändelserna 1825, blef han af senaten dömd till 3 års fängelse blott derföre att han ieke uppen