Aftonbladet – 17 augusti 1854, sida 3

go Ar TM) MYRMMDOMA VIPSAMMV SMER MM SAMAR Ave ära min höge herre. Han hade ej lemnat oss nägonting annat öfrigt än att fullborda detaljerna. Jag tror ou att j, mina herrar, lika med mig erkännen det vara vår pligt att upplåta ät fransmännen ett stycke jord, för att derpå bygga sig en kyrka. Öfverhutvud taget visar den höga Porten en exemplarisk tolerans, ehuru visserligen affall frän den sanna tron är vid dödsstraff förbjudet. I synnerhet gynnas de protestantiska missionärerna på ett så ögonskenligt vis, att man deri skulle kunna ana ett politiskt syfte, då det naturligtvis för turkiska regeringen mäste vara af stor vigt att se antalet af de under Rysslands inflytande stäende grekiska och armenisk-katolska kristne förminskas och i stället se dem sluta sig till en sekt, som hvarken hyser ett ärftligt hat till Islam ej heller identifieras med en not densamma fientlig nationalitet. En i detta hänseende af herr Christmas berättad tilldragelse är icke utan intresse. alcke längt från Bebek, en oansenlig by vid Bosporen, bodde ännu om våren 1850 en armenisk köpman, som förvärfvat sig en ansenlig förmögenhet och egde stort inflytande inom sin församling. De varor med hvilka han handlade, voro sädana som upptaga blott ett ringa rum: juveler, rosenessenser, parfumer, dyrbara droger, virkningar, kaschmirschalar o. d., hvaraf han vid den nämnda tiden hade sitt hus uppfyldt. Denne man kom att höra missionärernas predikningar i Bebeck, och dessa frambragte en sä stor verkan på honom, att han skiljde sig från armeniska kyrkan och blef protestant. Presterna af hans förra tro gjorde allt hvad i deras förmåga stod att genom öfvertalande, smicker, botelser och böner bringa honom frän sin föresats, men förgäfves; köpmannen hade lärt känna sanningen och hade fast beslutat att icke förneka densamma. Man vände sig till patriarken. Som bekant är ges det icke blott en grekisk, utan äfven en armenisk patriark, och denne försökte samma medel mot affällingen som hans underordnade hade användt, men utan att vinna något bättre resultat. Led vid flera fruktlösa bemödanden, befallde han slutligen att köpmannen skulle bannlysas och bannlysningen från altaret offentligen kungöras. Nägra dagar derefter samlade sig en tygellös skara af greker och armenier, beväpnade med alla möjliga förstörelseverktyg , utanför brottslingens hus, bortjagade den förskräckta familjen, som till stor del redan flytt undan vid deras annalkande, nedref huset ända till marken och anställde en lusteld af möblerna och varorna. Den misshandlade begaf sig till storvisiren för att klaga öfver att hans egendom blifvit förstörd och för att fordra rättvisa. Jag inser icken, svarade visiren, hvad jag kan göra dervid. Blandar jag mig i saken, blir det ett olagligt förfarande och kommer att gifva dem ett hanitag, hvilka redan äro emot allt, som de kalla nyhetsmakeri. Gammalturkarne kalla mig redan Diaul(djefvuls-) pascha: hvad skulle de då säga, om jag upphofve mig till domare mellan kristna? Emellertid tycktes det dock, som om tilltaget mot arminiern hade ingifvit visiren en ny tanke. Kom tillbaka i morgon, sade han, och ehuru jag sjelf icke kan hjelpa dig, så vill jag föra dig till nöägon, som förmär detx ... Följande morgon äterkom köpmannen och befann sig snart, till sin stora bestörtning, ansigte mot ansigte med Storherrn sjelf. Sista delen af den föregående dagen hade användts till en sorgfällig undersökning och ministern hade afgifvit en redogörelse för förloppet till Sultanen, hvilken, såsom en riktig Harun-al-Raschid, beslöt att sjelf taga hand om saken, Så snart Armeniern hunnit betyga sin underdänighet och uttryckt sin glädje öfver att man bevärdigat honom med den äran att få skåda solens och månans broder, störtade storherren sig genast in medias res. Man berättar mig, begynte hans höghet, att armenierna i Bebek och dess grannskap hafva förstört ditt hus och uppbrännt din egendom. Det är mycket illa, mycket illa; men säg mig nu också hvad du har gjort dem, ty utan orsak redrifver ingen den andres hus, Hvad har du begätt för ett brott? — Om förlåtelser, svarade armeniern, jag har ej begått något brott: jag öfvergaf blott hvad de kalla trons — Det är en slem sak, sade sultanen, natt öfvergifva tron; men hvilken tro har du öfvergifvit? — Jag öfvergaf den tro, som befallde mig att knäböja för Panagia (jungfru Maria) och helgonen och att tillbedja dem. — Hvad? de der gulmälade pjeserna, om hvilka man säger mig att de kristna dyrka dem?, — Ja, ers höghet; men det är ej kristna, som dyrka dem, Sedan jag blifvit en kristen, har jag ej mera böjt knä för Panagia., — Du gör ganska rätt deri; det finnes blott en Gud, och Muhamed är hans profet., — Köpmannen bugade sig vördnadsfullt vid sultanens ord, ehuru utan tvifvel med ett tyst förbehåll; ty ingen vågar öppet motsäga de trognes beherrskare. Abdul Medschid började nu närmare underrätta sig om detaljerna af förloppet, och då han fann att armenierns utsago fullkomligt öfverensstämde med hvad visiren hade berättat, så fick köpmannen taga afsked och en befallning utfärdades till armeniska kyrkans patriark att nästa dag vid samma tid infinna sig i Beschiktasch. Darrande cch ängslig infann sig prelaten på bestämd tid. Sultanen var ögonskenligt vid däligt lynne; han väntade knappt tills de stereotypa bugninsarne voro förbi, förrän han ropade till honom: — ;Hvad vill detsäga, att era trosförvandter uppbränna mina undersätares egendom och förstöra deras hus? Är jag icke Sultan-ad-Din? Understär man sig att skymfa min makt? Den bestörte patriarken sökte ramstamma en förklaring. Icke ett ord ! ropade sulanen; jag känner allt som passerat och har redan attat mitt beslut., — Behagade ers höghet — Nej, let behagar mig allsicke, oeh just derför har jag åtit kalla dig. Hör nu hvad jag har att säga. Jag förföljer ingen för hans religions skull, och vill ej heller att du gör det. Gud är stor; men j beten er 2j stort bättre än svinen. Denne män sätter sin förcröstan till Gud och hvilar under vår skugga; jag tilläter icke att han pluadras. Märk nu — fortfor Abdul Medschid, från hvars anlete alla spår af vrede au hade försvunnit — denne köpman måste goåtgöras för sia förlust. (Patriarken bleknade.) Dä den skada som blifvit tillfogad honom härrör från mina undersåtare, så måste min skattkammare ersätta hoaom. Ingen skall förgäfves anropa oss om skydd mot förtryck. Hans helighet kunde åter andas. Ers öghet är tröstens källa och rättfärdighetens ros, började han, — Utan tvifvel är jag det. Derföre måste jag också söka godtgöra all orättvisa, som begås mot dem hvilka hvila under det gröna banerets skugga. Stannade jag likväl härvid, skulle alla rätttrogna anklaga mig, att jag pålade dem en tunga för att försona förbrytelser som blifvit begångna af hundar och otrogna. Om således jag häller köpmannen skadeslös, sä måste du godtgöra mig., Hvarje spår af färg försvann vid dessa ord från patriarkens ansigte. Han öppnade munnen, men kunde ej få fram ett enda ord. Det var ej heller nödigt; sultanen gjordo ett tecken åt honom att han blott hade att tiga. Nästa vecka vid denna tid skall armeniern hafva sin skada ersatt; samma dag i den derpå följande veckan skall du inbetala beloj pet till vär skattkammare, och sedan erhåller du, så snart du vill, vår kejserliga tillåtelse och bemyndigande att ä din sida utkräfva skadeersättning af dem, som genom dig, du det onda rådslagets fader, blifvit uppeggade till detta nidingsdäd. För tillfället har jag nu ingenting annat att göra än att bestämma summan, om hvars ersättande det är fråga; köpmannen uppskattar sin förlust till ättahundratusen piaster (omkring ettbundratrettio tusen riksdaler); men då det är naturligt att vid den brådska och förvirring som vid ett sådant tillfälle nödvändigt måste hafva inträffat, mänga värdefulla saker fallit henom ur minnet, så vilja vi öka detia belopp med hälften och bestämma det till tolfbundratusen piaster, som nägorlunda häller den förorättade skadeslös för de lidanden han oskyldigtvis fått vidkännas. Nästa vecka skall vår skattmästare utbetala dessa 1,200,000 piaster, och i den följande får du godtgöra oss. — Ännu en gäng försökte hans helig. lighet att tala, men sultaaen vinkade med handen. Det är nog.x Författzsren meddelar änna andra exomno? age Lo