Aftonbladet – 17 augusti 1854, sida 2

RYSSLANDS MARTYRER ). Af Michelet. Man kan icke tänka sig något mera sorgligt, mera nedtryckande, än den tröstlösa tomhet, den förslappande overksambhbet, hvari eleverna i militärskolan i Warschau höllos nnder Constantin, och som knappast sedermera blifvit förändrad. Ingen undervisning meddelades, de fingo icke läsa i någon bok, ingen förströelse var tillåten utom kärleksäfventyr, ett förträffligt sätt att gå tillväga för att försvaga kroppen, kufva själen, bilda lydiga slafvar och goda undersåter. Man fann dem exemplariska och lyckönskade sig redan att de blifvit läraktiga och böjliga. Dessa ynglingar, som man ansåg vanslägtade och förderfvade, ryckte en morgon, 200 til antalet, med en nästan otrolig djerfhet mot en rysk armee, som trodde sig bevaka Warschau, ssmlade folket och segrade. Huru är militärernas sedliga tänkesätt i RyssJand? Ti hvad skola de bestämma sig under en stor sammanstötning med Europa? Det är omöjligt att förutse; hvilka känslor än officerare och soldater hysa, stå de dock under ett jernok, som är svårt att afkasto. Af al:a menniskoracer i verlden är denna den lättsste att beherrska genom skräck. Låtom oss rätt sätta oss in i hvad skräck vill säga; det är icke detsamma som fruktan, och jag säger ingalunda att ryssarne äro fega. Skräcken har förnämligast sitt säte i inbilningskraften, och den är ett sådant tillstånd, der individen är insnärjd i föreställningen om en makt, som är lika oemotståndlig som naturens. Mången som är modig när han står framför menniskor, förlorar modet framför denna hemlighetsfulla makt. Regeringen förefaller tli och med den hätskaste ryss såsom ett naturligt, oemotståndligt öde. Som ee: svag individ böjer han sig för den förvirrade föreställning han bar om detta ofantliga väl) Se A. B. 4 183, 185 och 188,