Aftonbladet – 17 augusti 1854, sida 2

i NORGE. Vi ha i dag erhållit norska blad af d. 14 d:nes. I anledning af Svenska Tidningens yttrande med afseende på storthingets beslut om riksståthållareembetets afskaffande läser man i Christianiaposten: Som man finner äro äfven vid detta tillfälle de två mest ansedda svenska blad, som åberopa sig på att känna folkets tänkesätt och tala i det svenska folkets namn, skiljaktige om folkopinionens rätta beskaffenhet, och det må således vara oss som stå utanför tillätet att välja den mening, som på skäl, dels hemtade från saken sjelf och dels frän de resp. bladens individualitet, förekommer oss vara den rimligaste; och Svenska Tidningen mä tillgifva oss att vi i detta afseende hålla oss till Aftonbladet. Skulle det likväl, såsom Svenska Tidningen föregifver, finnas ett parti i Sverge, som är missnöjdt med det fattade stortbingsbeslutet, så få vi trösta oss med att hafva det liberala partiet på vär sida, och när så är förhällandet, skall Norge sannerligen icke fordra mera. Det hade för öfrigt icke varit ur vägen, om Svenska Tidningen åberopade sig på ett sä respektabelt stöd som svenska folkets opinion, hade utrustat detsamma med vissa attributer af skäl, genom hvilka det ärade bladet kunde ha gjort sannolikt att vi hade med en verklig folkopinion att göra och icke med en fantasibild hemtad ur luften. Folkopinionerna hafva icke mer än andra meningar rättighet att göra sig gällande med mindre de stödja sig på förnuftiga grunder, och minst bör ett blad, som gör anspråk på att vara säkert i sin logika och att känna principium rationis sufficientis, utskicka i verlden nägra sådana stackare. Vill man frän svensk sida klandra storthiogets beslut om stäthällarskapets upphäfvande, då mäste för det första bevisas att det är en Sverge tillkommande rättighet, som Norge här håller på att beröfva detsamma, och vidare bör det bevisas att denna rätt var brödrariket till nägot gagn eller någon ära Men denna bevisning är omöjlig att ästadkomma. Ty ståthållarskapets tillvaro är icke stadgad i riksakten, — det mellan de bäda rikena afslutade fördraget. Embetet omhandlas blott i den norska grundlagen och angär således blott Norge och Norges konung. Det är han som har erhållit myndighet att kalla en svensk till norsk ståthållare, eller att låta embetet vara obesatt. Hade man betraktat detta grundlagsstadgande såsom en rätt för Sverge att besätta ett embete här i Norge med en af sina söner, sä skulle det ba varit konseqvent från svensk sida att ha klandrat Wedels eller Löwenskiolds utnämningar till ståthållare ; men det har likväl icke, sävidt vi veta, fallit nägon svensk man in. Hvilket intresse kan väl Sverge hafva deruti att här i landet finnes en norsk stäthållare? Det begripa vi icke. Och om Hans Maj:t icke nu sanktionerar storthingets beslut, så kan det anses otvifvelaktigt, att han icke emot sitt folks önskan vidare vill sätta en sådan mellanperson emellan nationen och sig, och hvad återstår dä af hela bestämmelsen? Ett par betydelselösa rader i norska grundlagen.