Aftonbladet – 17 augusti 1854, sida 1

Tf operera både i Östersjön och Svarta bafvet och nya militäriska expeditioner åt båda dessa I håll oupphörligt förberedas och afsändas från de franska örlogshamnarne, arbetar man i Paris som bäst på ett storartadt fredens verk, en ny industriexposition, som skall öppnas nästa sommar, och i hvilken alla jordens länder och folk, måhända med undantag af Ryssland, skola deltaga. I Den stora expositionen i London år 1851 var lärorik, betydelsefull och vigtig till sina I följder. Den öppnade för industrien ett felt för täfling och jemförelse, som på dess utveckling utan tvifvel haft ett oberäkneligt inflytande. Men den innebar på samma går ett närmande mellan folken; en högtidlig fördömelse af den hatets och isoleringens poli tik, som allt hitintills hade varit ansedd såsom den största klokbet, då den i sjelfia verket är den största inskränkthet. De förboppningar om en allmän verldsfred, som man så naturligt sammanknöt med denna stora tilldragelse, ha redan blifvit svikna, men icke genom någon förändrad politik i detta hänseende på de staters sida, som gå i spetsen för Europas kultur, utan genom intriger och våldsgerningar från den makt, för hvilken den vesterländska civilisationen och folkens förbrödring till gemensam frihet och förkofran äro styggelser, som den på allt sätt vill och måste för sitt eget bedröfliga väldes upprätthållande motarbeta. Det är glädjande och betydelsefullt att oaktadt Frankrike och England i denna stund äro allvarsamt sysselsatta att med vapenmakt värna Europas hotade frihet, de dock finna tiden vara lämplig att föranstalta en ny stor fest för den fredliga verldsindustrien. De uttala dermed tydligare än genom noter och proklamationer, att kriget icke utgör någon herrskande regel i deras politik, att detär ett beklagligt undantagstillstånd, som de nu underkastat sig endast för att betrygga en allmän fred, hvilken de rättsförbållanden, som den nya cix vilisationen framkallat, göra till en nödvändighet för folken. Liksom denna verldsexposition sålunda blir, om möjligt, ännu mera betydelsefull än den förra, så torde den äfven i qvantitativ storhet komma att öfverträffa densamma. Londonerexpositionen var den första i sitt slag och mångenstädes hade man af bristande insigt om dess stora betydelse icke i tid vidtagit nödiga mått och steg för att värdigt kunna deltaga i densamma. Nu begriper man öfverallt sakens vigt; tidningar och korrespondenser från Paris vittna derom, att man från alla verldens kanter erhåller försäkringar om det mest verksamma deltagande. Det gläder oss högeligen, att man äfven hos oss, varnad af erfarenheten från 1851, då vi under största delen af expositionstiden voro så snöpligt representerade, i god tid vidtagit nödiga åtgärder, för att låta oss på ett värdigt sätt uppträda på den stora vädjobanan vid sidan af verldens öfriga nationer. Centralkommitteen har icke nöjt sig med en allmän uppmaning i tidningarne, hvilken erfarenheten visat icke leda till synnerliga resultater, utan har i de särskilda provinserna anordnat Jokalkommitteer, hvilka hvar i sin ort på bästa sätt skola bedrifva saken. Då dessa kommitteer flerstädes utgöras af medlemmarne i hushållningssällskapernas förvaltningsutskott, hvilka så verksamt bidraga till väckandet af ett kommunallif i våra landsbygder, och för öfrigt af personer som gjort sig förtjenta om provinsernas industriella utveckling, så bör man hoppas, att denna anordning skall bära god frukt. Hos dessa lokalkommittåer skola före d. 15 Oktober detta år anmälan ske om antal och beskaffenhet af de slöjdoch industrialster, medelst hvilka man önskar att i expositionen deltaga. I det vi för öfrigt hänvisa till en meddelad artikel öfver detta ämne, som längre ned finnes införd, vilja vi blott äfven uttala den önskan, att då fråga utan tvifvel äfven uppstår så väl om bildande af enskilda sälskaper för att för någorlunda billigt pris kunna besöka denna exposition, som ock möjligen om afsändande dit på statens bekostnad af ett större eller mindre antal industriidkare, man äfven i tid måtte vara betänkt på nödiga anordningar härför. Att man t. ex. i England lifligt sysselsätter sig med detta ämne finner man af följande artikel i ett af de sednaste n:r af ;Journal des Debats: Det äterstär nu knappt mera än nio eller tio mänader till det ögonblick, då arbetets stora högtid, den allmänna expositionen i Paris, detta till nästa-är utsatta möte för alla länders producenter, öppnas. Vi kunna således antaga, att våra landsmän i detta ögonblick äro i full verksamhet för att tillaga vapnen till Å denna industrella täflingsstrid eller åtminstone skola de ej underlåta att göra det; men hvad vi med vissÅ het veta är, att i utlandet och isynnerhet i England I förberedelserna härtill i de manufakturidkande orterna med hvarje dag vinna allt större liflighet och utsträckning. I sistnämnde land, der man så väl förstär att uppskatta fördelarne af en gemensam verksamhet, sammansluta och förena sig de spridda produktionskrafterna, och man har anledning vänta att det bidrag England kommer att skicka oss, långt mindre kommer att bestå af en och annan fabrikants särskilta alster än af gemensamma sändningar från de stora medelpunkterna för industrien, såsom vära fabrikanter i Lyon och Mähblhausen m. fl. ställen äfven gjorde vid 1851 års exposition. Detta innebär — må man noga lägga märke dertill — ett sorgfälligt och strängt utväljande af produkter, med hvilka man måste frän vår sida på ett allvarligt sätt bereda sig till täflan. Det blir en hufvudstädernas eller de industriidkande korporationernas kamp, kår mot kår, och vi skola få se Manchester, Leeds, Birmingham eller Sheffield i djupa leder nedstiga på täflingsbanan, lika väl som bokbindareoch boktryckare-embetena, eller de hedervärda I krämare-, klädesfabrikantoch skräddare-societeterna från Londons city. Hvartenda bolag i England, hvarje arbetsförening är i fullt arbete, säger man, för denna vigt:ga dag; det ena meeting följer rastlöst på det andra, verksamheten är lika allmän i fabriksverkstäderna som uti de kongl. landthushällnings-, handelsoch ingeniörsällskaperna och andra otaliga föreningar hvaraf britiska riket är öfversälladt frän ena ändan till den andra. Engelsmännen stridde tappert vid sin egen exposition 1851; de förklara nu öppet att de ämna göra sin sak ännu bättre vid vär exposition nästa år; de inse att de i flera punkter behöfva skaffa sig upprättelse. Må man ej lemna detta ur sigte! Engelska regeringen understöder å sin sida på kraftigt sätt de bemödanden som göras för:att bereda landets industri all möjlig vinst af 1855 års stora täflipgsstrid. Man vet att bland andra åtgärder i denna FR EE a er