Aftonbladet – 16 augusti 1854, sida 3

hår och skägg. Han uttages af herrn, oftas till straff, och kunde sändas till Siberien så som kolonist; han är emellertid ännu olyck ligare: man gör honom till soldat, en sal som icke är litet förfärlig för en oftast gif man, en familjfader, som är 30 år gammal eller ännu äldre; ty bonden kan utskrifvas til sitt 40 år och lefver till dess i den störst osäkerhet om sitt öde. Den årliga utskrifningen af soldater öfve hela riket har fullkomligt prägeln af en all. män jagt efter vilda djur, som af hundar drif.: vas tillsammans på ett ställe. Omkring dess: rakade och klippta menniskor tumlar sig kosacken, en verklig herdehund för denna olyckliga hjord. Kosacken är den enda i helc kejsardömmet, hvars friheter någorlunda aktas; han födes soldat och, i stället för at betala skatt, erhåller han pengar af kejsaren. Han lefver af kötträtter, är öfvad och härdad samt ser med medömkan ned på de stackars ryssarne, som äro vida sämre födda. Der lilla, fula, illa byggda men raska och uthålliga hästen tillhör ryttaren. Han är Rysslands factotum och förstår utmärkt väl att draga fördel deraf; han är fiskare, jägare, köpman. tullbetjent; han för krig med smugglaren. men af egennytta emedan han ville ensam hafva fördelen af tullförsnillning. Hvem kar uppgifva den förfärliga mängd käpprapp, som anses nödvändig för att bilda en god rysk soldat? De som sett ryssar af alla stånd bada sig, men synnerligen soldater, gamla gardesgrenadierer, hafva blifvit förvånade öfver at se deras rygg helt och hållet betäckt med ärr. Dessa tappra soldater, som blott blifvit årade framtill, bära på ryggen krigstuktens förskräckliga märken, och gamla hederliga krigsmän blifva, sedan de deltagit i mångfaldiga bataljer, knutade för .n obetydlighet. Nej, barbarer, sålunda inöfvar man icke till krigstjenst. Edra egna officerare hafva ofta sagt, att den ryska krigstjensten är ett strängt kasernmunklif, en hård klosterrogel, enligt hvilken de minsta förseelser, som icke ens äro förseelser, straffas så grymt, att man