Aftonbladet – 16 augusti 1854, sida 3

En observation kan måhända förtjena fysiologernas uppmärksamhet, nemligen att denna menniskorace, vid jemförelse med de öfriga i Europa blott synes föga utbildad, föga mogen, nästan barnslig. Dess hufvuden äro ofta vackra, aldrig kraftiga; hufvudskålen hvarken djup eller rymlig. Man träffar många gubbar med röda kinder, som se unga ut med deras hvita skägg, men alldeles icke vördnadsvärda. Det tyckes som de hafva kallt blod eller vatten i blodet. Utan skada dricka de en sådan mängd bränvin, som skulle bränna upp menniskor af ett lifligare temperament, med mera och ädlare blod. : Hos vesterns folk, som upplefvat så mycket, finnes en i Ryssland okänd lifskraftig fasthet. Ryssen är i förhållande till oss hvad den smärta poppeln, det hastigt framskjutande gräset är i förhållande till almen och eken, som växa i århundraden; en hastig och icke stadgad produkt af naturen. Hvarje engelsman, af en blodfull med kött född menniskostam, hvars förfäder alltid bearbetat jernet och från smeder blifvit mekanici, har stoff i sig till 50 ryssar. Den nyktra franska bonden, full af kraft och sundt förnuft, som tillbringar vintern under bar himmel, medan ryssen i 8 månader försvagas i sin upphettade stuga, skulle bättre än den sednare kunna uthärda bivuakerna i Kaukasien. Denne bonde blifver på 7 år en lika utmärkt soldat som ryssen på 20, och han är dessutom i besittning af en säker blick, en. förmåga att lifligt uppfatta och kraftigt handla, en raskhet att bestämma sig, som ryssen aldrig tillegnar sig; om den sednare än blifver tapper, så blir han dock blott föga liflig. Låtom oss besöka två byar på landet, en i Frankrike och en i Ryssland, den dag de utskrifna skola aftåga. Den franska rekryten pryder sin hatt med band, och, oaktadt han ofta är nära att gråta deröfver att han skall öfvergifva sin familj, tömmer han dock ett glas vin och söker vara munter. Ryssen kastar sig förtviflad till jorden och sliter sig i