Aftonbladet – 16 augusti 1854, sida 3

då han hela långa vintern inneslöt sig i den heta stugan, stå i en skärande motsats till bivuakerna i bergen, till den ständiga omvexlingen af köld och värma, af brännande solhetta och hagelskurar. De illa inrättade boningarne finnas ofta icke till i verkligheten, blott på kartan der kejsaren följer rcrelserna. För omkring 25 år sedan anbefallde han uppbyggandet af ett fäste, lemnade penningar dertill hvart år, påskyndade arbetet. General Woronzoff förmodade liksom kejsaren att fästet måste vara uppfördt och ditskickade en bataljon; man sökte länge, men fann icke något fäste; slutligen upptäckte man några påler, som betccknade dess tillämnade utsträckning; bataljonen måste tillbringa natten på snön i bergen. Det är icke min afsigt att tala om Kaukasus och dess krigiska befolkning, som öfverträffar icke allenast ryssarne, utan alla andra folk i verlden. Tscherkesserna hafva såsom bekant är gifvit Egypten dess mamelucker, och från d:m utgå herrskare öfver många andra länder i Osienten. Man behöfver blott betrakta de ritningar vi hafva af dem. De se ut som voro de födda att herrska. Genom deras kongliga vapen, deras ärfda sabe, deras aldrig felande bössa, deras förträffliga bästar, som de styra genom tilltal utan tömmar och betsel, äro de för ryssarne hvad örcen är för fåren. Ofta nedlåta de sig ej att döda sin fiende, utan föra honom med sig på hästen, den ingen kan upphinna. — Sjelfva kosacken, som är mycket krigisk, men besynnerligt utrustad och beriden, och som gerna vill skaffa sig fördelar, tager sig löjligt ut vid jemförelse med dessa konungar från bergen. Man kan icke förundra sig öfver den likgiltighet och ovilje, hvarmed de ryska officerarne föra ett krig, i hvilket de alltid bl; slagna utan att kunna gifva så godt igen De äro lika olyckliga, som deras stackars so). dater. Ehuru förnäma, rika, från ungdomen vana vid lifvets glädje och njutningar, blifya de tidigt inspärrade i en militärskola, der de icke lära nägot. (Forts.)