Aftonbladet – 16 augusti 1854, sida 3

icke har något större straff för de verkliga öfverträdelserna. Till den yttersta gräns af det på en gång löjliga och grymma gick storfursten Constantin. fade en handske icke tillräcklig hvithet, så lät han utdela ända till 500 prygel. De förskrämda soldaterna sparade sina egna medel tillsammans för att sjelfva köpa handskar, då de, som man lemnade dem, skulle hafva ådragit dem straff sedan de två gånger blifvit tvättade. ,Jag tycker icke om krig,, sade Constantin, det förstör soldater och nedsölar munderingen., — Då en ville ursäkta en officer hos honom och sade: det är åtminstone en man med mod,, svarade storfursten: mod? hvad bryr jag mig derom? jag tycker ej om mod., I sin naiva råhet uppenbarade han regeringens sanna tanke; den bekymrar sig hvarken om mod eller kraft; till och med hjeltemod, visadt för regeringens egen skull, måste misstänkas. Man skulle förvärfva sig ganska liten tacksamhet genom att uppofira sig för den; deremot skall man vara en god undersåte, medelmåttig och underdånig, följa med och afvakta befallning. Om likväl styrelsen vore konseqvent och fast i afseende på sin stränghet, skulle det onda icke vara så skadligt. Soldatens olycka ökas genom godtyckligheten, oregelbundenheten, missbruken; då regeringen känner allt detta, så finnes icke bot derför. Hvarföre tillsluter denna starka makt ögonen för den ofantliga vinst man skaffar sig på provianten, på menniskornas lif? Hvarföre har den ännu icke vågat att genomföra den enkla förändring.n som öfverallt annorstädes är införd, alt skilja kommissariatsgöromålen från anförarens pligter, att fråntaga öfverstarne den indräigtiga utdelningen af provianten? Hvilket missnöje skulle icke uppstå bland våra officerare, om man ålade dem göromål, på hvilka de skulle kunna rikta sig. Denne stackars soldat, som får prygel, dålig föda, eländiga kläder, föres sedan till Kaukasiens bergpass. Hans ungdomsvanor,