Aftonbladet – 16 augusti 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 16 Ang. Utrikes Korrespondens-artikel, (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 7 Aug. Allt intresse för ögonblicket koncentrerar sig kring Ålandsöarne och Sebastopol. Ni känner bättre än vi hvad som passerar på den förra punkten; hvad den sednare angår, så tror man allmänt, att den nu skall angripas både till lands och sjös. Ni vet, atttvå divisioner af engelsk-franska armåen redan afgått för att verkställa en landstigning på Krim, och den ofantliga belägringsmateriel, som man nu inskeppar i Toulon, kan icke ha någon annan bestämmelse. Under sådana förhållanden: vänder sig det politiska samtalet om de större eller mindre utsigterna till framgång och kring undersökningen af den störa ryska fästningens hamn och försvarsmedel. En af våra tidningar erinrar i anledning häraf om en observation, som blifvit gjord af en man, hvilken är fullt kompetent i militäriska ämnen. Marskalk Marmont uttalar i sin resebeskrifning den förvåning han kände, då han såg Sebastopol för:svaradt från sjösidan med alla konstens medel, men alls icke från landsidan, och de observationer, som blifvit gjorda intill den sednaste tiden, gifva anledning att fö, oda, det denna sakernas ställning icke välendt ligen förändrat sig, åtminstone då fråga är om en ordentlig belägring. Å andra sidan är ryska armeen i Donaufurstendömena. och Bessarabien allt. för aflägsen för att kunna hjelpa Sebastopol. Detta stora företag hår således goda utsigter att lyckas, och i den stund jag skrifver detta sättes . det måhända redan i verket. Då man svårligen kan antaga annat än att Ryssland skall anstränga sig på det yttersta till att söka försvara sina sjöarsenaler, som måhända äro allt för dyra för dess äregirighet, föreställer man sig, att belägringen af Sebastopol kommer att en gång räknas bland de mest blodiga och på hjeltegerningar rika krigiska bedrifter. . Sådana äro för ögonblicket våra aspekter hvad det yttre angår. Om man der 8 ena sidan har att räkna på sorg och förlust, så har män å den andra segern och äran såsom tröstätide makter. De inre olyckor, af Hvilka vi lida, förete ingen dylik ädel ersättning: Vissheten om en god skörd har tröstat 088 för de ofantligt stora pålagorna, men kolerati, som icke lemnat Patis, der den till och med på de sistå dagarne något förvärrats, härjar mer eller mindre i tretton af våra departementer. I Marseille, der den härjat svårt, här den nu lyckligtvis förlorat något af sin intensitet. Styrelsens system, att icke låta offentligböra någonting om epidemiens verkningar, gör att det är svårt att veta sanningen utan öfverdrift. Vi ha här åter gjort den erfarenheter att kolerari endäst anfaller mycket försvagade, öfverdådigt lefvande och oförsigtiga persöner. En olyeka som inträffat på den lilla jernvägen från Paris till Sceaux, en af de mest fredliga och landtliga, har visat de simpla söndagslustfarande, att de äro utsatta för sama farör, som de möst långväga resande, och fråmkallat en oangenäm sensation i Paris. Om denna ärstid är död för hatidelh, så är den det ännu mer för tanken. Niser sjelf huru litet. våra tidningar innehålla. Det synes att regeringen sjelf börjar tröttha vid detta tillstånd inom pressen, som å ena sidan företer ett ständigt och följaktligen faddt loftal öfver makten och å den andra en ovillig tystnad. Man säger att den sjelf ärnar förse de stackars tidningarne med näringsämnen, i det den vill gifva dem del af dokumenter, som de hittills saknat, men på döt vilköret att icke vidröra vissa ämnen. Denna, id är svår att