från på tvenne veckor. Emellertid kom denna resa dock ganska lägligt och torde äfven för er icke bli utan intresse, då den just förde mig i de trakter, som äro händelsernas egentliga skådeplats härnere, in uti Wallachiet. Jag var från den 16 till den 21 dennes i Bucharest, för att ordna några familjeangelägenheter med der boende slägtingar, och jag har under denna tid sett och hört ganska mycket. Jag hade icke varit i Bucharest sedan sommaren 1849; men hvilken skilnad mellan då och nu. Äfven då — ty det var kort tid efter ) det general Liiders genom Tömös-passet hade ryckt. in i Siebenbiärgen, för att hjelpa till att bekämpa den ungerska revolutionen — träffade jag på min resa en mängd marscherande trupper; men huru obetydliga föreföllo icke dessa truppmarscher mig, då jag nu kom i närheten af Kimpina och såg dessa massor, isynnerhet de särski!da afdelningarne af en väldig a:tilleritrain, med den största brädska marschera i den ena eller andra riktningen. Det var just den 15 Juli och måhända hade just några timmar förut anländt till lägret vid Kimpina Gortschakoffs order att i största hast med största delen af kavalleriet och ridande artilleriet sätta sig i marsch mot söder. Ingen af mina resekamrater på diligensen kunde begripa hvad detta lägrets plötslga uppbrytande skulle betyda. Först i Bucharest erforo vi, att furst Gortschakoff den 14 vid Frateschti bes!öt att draga till sig förstärkningar från alla håll, för att kunna ; möta det väntade anfallet af turkiska styrkan vid Giurgewo, till hvilken nya auxiliärtrupper oupphörligt anlände. Jag fann således hela vägen mellan Kimpina och Bucharest betäckt med marscherande truppafdelningar, som betydligt hämmade diligensens fart. Skilnaden visade sig äfven nu mellan 1849 och 1854; då voro ryssarne vänliga mot den resande; visserligen blef ätven dål d:ligensen ofta anhållen, men endast af de påflugna kossackerna, som egentligen blott togo sig en förevändning, för att få tigga om Wutki (bränvin). Nu deremot ropades vi an af hvarje trupp och förhördes mycket barskt af officerare, isynnerhet stabsofficerare, öfver Neånys (tyskarnes) rörelser, hvarvid också, då de erforo, att flertalet af resesällskapet hörde till dessa Neåny och icke till de rätttrogna, icke fattades sura miner och prätttrogna skällsord; somliga officerare räckte till och med ut tungan åt oss, hvilket tog sig särdeles eget ut på beväpnade krigsmän i full och lysande rustning. Föröfrigt gjorde ryssarne nu mera ingen skillnad mellan rätttrogna och icke rättrogna i Wallachiet, särdeles sedan baron Budberg erhållit den anvisningen från Nesselrode, att det vore kejsarens vilja att man förfore riktigt strängt mot dessa laglösa, wallacher, ju strängare desto bättre. Ja, ryssarne ha verkligen gjort turkarne en stor tjenst; de ha:moraliskt återeröfrat Moldau och Wallachiet åt turkarne; moldau-wallacherna ha genom ryssarne blifvit mera turkiskt sinnade än de någonsin varit. I hvilket tillstånd fann jag icke detta eljest så rikt välsignade: land! Man kan knappt göra sig ett begrepp om huru utsuget det har blifvit. Vi brukade eljest erhålla ungkreatur i tusental från Wallachiet; nu har — hvad ingen meaniska förr upplefvat — slagtboskap blifvit utförd från Siebenbärgen till Wallachiet. Och likväl uppsattes i Bucharest en tacksägelseadress tll czaren för den nåd, som han visat Wallachiet genom att besätta detsamma. : Denna adress är ett allt för märkvärdigt dokument, att jag icke skulte meddela cr en authentik öfversättning deraf: Allerstormäktigste czar och herre! Till tusenfaldig tacksägelse måste vi wallacher känna oss förpligtade för den nåd, som eders helgade majestät skänkt oss emot de råa otrogna turkarne, som sedan ärhundraden trampat under fötterna värt bögsta goda, vår religion och våra rättigbeter, men som nu af fruktan I för eders majestäts vrede icke väga tillfoga oss det onda, som de föra i skölden mot oss och alla rättrogna kristne. Mäåätte himlen välsigna eders majestäts vapen och förläna dem en rättvis seger öfver de barbariska turkarne och deras bundsförvandter. Vi undertecknade äro städse beredda att utgjuta värt blod för eders majestät och med värt arbete och vår förmögenbet hjelpa eders majestät till seger öfver vära fiender. Men denna tacksägelseadress har redan blifvit lagd ad acta, ty oaktadt all ansträngning var det icke möjligt att erhålla mer än tre (3) underskrifter af underordnade bojarer. :äDen 16 på aftonen ankommo vi till Bucharest. Den 17, 18 och 19 märkte man, att det gick lifligt till längre ned emot Donau, ehuru icke så särdeles långt borta. Jemnt och ständigt drogo ryska trupper genom Bucharest på vägen till Frateschti och Kalugureni; men till ersättning bragte man, isynnerhet sedan det börjat. mörkna på aftnarne, hela rader af vagnar, uppfyllda med sårade tillbaka in j staden. Jag har sjelf en afton räknat 150 gådana vagnar. Den 16 egde. vid Frateschti en häftig fäktning rum, hvars. kanonad mycket tydligt hördes i Bucharest. På mig, som nyss hade ankommit, gjorde det ett lifligt intryck. Äfven i denna. fäktning ha-två högre ryska officerare blifvit blesserade, generalqvartermästaren Buturlin och kosackhetmanen Orloff Demissoff. Den sednare såg jag sjelf, då han i vanmäktigt tillstånd blef bragt till Bucharest. Ända till den 21, då jag !emnade Bucharest, hade det ej xommit till någon hufvudbatalj, men å ryssarnes sida syntes alla förberedelser träffas dertill. Dagligen såg man truppmassor, efter några få timmars rast, draga mot söder och hörde talas om storartade rekognosceringar, som ofta förvandlades till häftiga fäktningar. Nästan oupphörligt hörde man doft kanondunder och på aftnarne såg man sjuktransporter. Kost oc k— JR KA KK RS KA AA LL SA et a På återresan den 21 och 22 hade vi många l svårigheter genom de truppmassor, som kommo från Kimpina och Plojeschti, och vi kunde äfven märka att ryssarnes stämning mot oss österrikare på de få dagarne blifvit ännu mera fiendtlig. Vi måste ofta hålla hela timmar, för att underkastas den strängaste visitation. På flera ställen funno vi vägen på de smalaste ställena genomskuren af tvära, djupa öppningar, öfver hvilka man provisoriskt hade lagt några broar, som lätt kunde borttagas;