Aftonbladet – 10 augusti 1854, sida 3

visa hans brottslighet. Detta är en uppoch nedrändning af det rätta. Häri instämde hrr Braunerrjelm, Carleson och Printzensköld samt grefve Lagerpjelke, hvilken föreslog paragrafen sålunda: Husbonle ansvare för förbrytelse, som mot denna förord ning begås med hans vetskap af hans hustru, husolk eller i arbete antagen person, liksom vore föryrytelsen af honom sjelf begängen. Frib. Raab och RB. Cederström talade för bifall, smedan samma ordställning återfinnes i det godkända förslaget till bränvinsbränningsförordning, och att husbonde ej kan vara utan vetskap om olofliig försäljing eger rum i hans hus. Grefve Lagerbjelkes förslag antogs. 48 paragrafen äterremitterades. 49 bifölls. 50 varagrafen äterremitterades på yrkande af grefve Sparre, E., emedan böterna blifvit orätt förvandlade, och frih. Ugglas, på det utskottet mätte uppgöra en erskild tarift för bötesförvandlingen. 51 paragrafen bifölls. 52 äterremitterades. 53, 4, 55 och 56 biföllos. 57 paragrafen. Frih. Ugglas yrkade afslag, emelan här ej behöfver intagas ett stadgande om hvem som skall få vittna, dä allmänna lagen stadgar om åf mot vittnen. Detta stadgande skulle kunna föranleda, att den, som köpt, alltid skulle få vittna. Häri instämde hr Printzensköld och grefve Lagerjelke. Hvaremot för bifall talade frih. Hjerta, Rs. Pederström och Raa) samt hr Adelborg, då förut vait stadgadt att den som köpt, eller deltagit i förtäing af det köpta, ej skulle få vittna, och en del omare ännu uppgifvits så praktisera, samt denna öreställning hos allmogen är inrotad, sä är nödigt utt denna paragr.f qvarstår till ett förtydligande. Skulle t. ex. köparen ej få vittna, så vore alldeles möjligt att kunna bevisa en lönkrögare om dess orott. Af frih. Hjerta begärd votering utföll med 12 röter för bifall och 9 för afslag. På förslag af frih. Raab beslöts att förslag till yrdningsstadga vid brännerier skall företagas efter statsutskottets betänkande n:o 191. Ståndet åtskilles nära kl. 12. —— il Prestestaåndet. Plenum i går afton. . Bränvinsförsäljningslagen. 25 godkändes. 26 har i förslaget följande lydelse: Under sönsller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt geom partieller minuthandel, till köpare utmätas eler utlemnas. Å såväl gästgifvaregård som annat näringsställe i stad och å landet vare utskänkning då förbuden; dock må i stad mellan 1 och 3 eftermiddagen utskänkning ske till spisande gäster. Under gudstjenst skall utskänkningsställe vara tillstängdt. En sådan lydelse af paragrafen ogillades af prosten Melander, lektor Sonden, prosten Linnarson och doktor Sandberg, hvilka ville hafva all bränvinsutdelning under sönoch helgedagar förbjuden. Ettsädant förbud vore det enda som kunde medföra sabbatens rätta bruk; medgifves något undantag, blir undantag regel, och en författning, som ger anledning till öfverträdelse, skall äfven genast öfverträdas. Den uppoffring bar man rätt att fordra af de bättre och insigtsfullare medborgarne, att de för en enda dag i veckan uppoffra en vana, äfven om den blifvit kär, för att gifva exempel åt den mindre upplysta befolkningen, hvarigenom äfven det enda konseqventa tillämpandet af författningen kan ega rum. : Prosten Melen yrkade antagandet af friherre Raabs reservation, uti hvilken första momentet är lika med utskottets förslag; men der det andra lyder: På landet vore då all annan utskänkning förbuden, än på gästgifvaregårdar vid måltider till resande. I stad ege vederbörande myndighet att bessämma hvilka timmar om dagen utskänkning må vara tillåten. Tredje mom. lika med utskottets. Bofpredikanten Hasselrot och flera med honom önskade en förändring af andra mom. af frih. Raabs reservation. Detta moment föreslogs att lyda ungefär på följande sätt: På landet vare dä all utskänka ning förbjuden. I stad åligge det myndigheterna att, efter vederbörandes hörande, huruvida utskänkning skall ega rum, bestämma tiden derför, hvilken dock ej får öfverstiga tvenne timmar., — Sådan var referentens uppfattning af det skriftligen ingifna redaktionsförslaget. Hvartdera af dessa förslag rönte ömsom bifall och motstånd af olika talare, och ledde till en lång och liflig diskussion. Vid slutligt framställande af proposition, då bifall till utskottets förslag besvarades med nej, och ständet äfven afslagit prof. Lindgrens med fleres yrkande af äterremiss, uppstod svårighet för vice talmannen att få någon kontraproposition framställd som rönte ståndets bifall. Först efter trenne voteringar, dä i den första hofpredikanten Hasselrots förslag segrade mot prosten Melanders med 19 röster mot 14, och i den andra det Hasselrotska vann företräde framför det Raabska med 19 röster mot 13, samt i den tredje dä samma MHasselrotska förslag med 20 röster mot 13 öfvervann äterremissmeningen, antogs detta förslag till kontraproposition i hufvudvoteringen mot utskottets förslag, samt segrade då med 23 röster met 8. 46 27, 28, 29, 30, 31 och 32 godkändes. 33 återremitterades med 22 röster mot 21, sedan flera anmärkningar mot densamma blifvit framställde, såsom af doktor Säve, hvilken önskade uteslutande af föreskriften att bränvinet skulle vara fritt från finkelolja, då detta stadgande aldrig kan efterlefvas; af professor Lindgren, som yrkade borttagande af orden som är försatt med nägot för helsan skadligt ämne; af doktor Björkman, försvinnande at föreskriften att bränvinet skulle hålla minst 5 grader, hvilket doktorn tyckte vara för starkt, då i handel vanligen förekommande bränvin ej håller mer än 2 å 3 grader. Komminister Beckman ansåg äfven föreskriften af gradtalet obehöflig, om i författningen qvarstode att bränvinet ej finge innehålla någon tillsats af för helsan skadligt ämne; ty att bränvinet är svagt skadar icke helsan; utan de der tillsatserna, som göra att bränvinet rafflar i halsen, utgjorde, efter talarens uppfattning af saken, det i det svaga bränvinet skadliga. 34. Biskop Annerstedt ville hafva den föreskrifna edeliga förpligtelsen borttagen; professor Carlson upplyste att samma föreskrift finnes i gamla författningen; prosten Almquist önskade det tillägg: Ej må någon fara från by till by eller frän gärd till gärd för att köpslaga med bränvin. bifölls med 19 röster mot 18. 35 återremitterades. Bondeståndet. ? Brottmålslagen. Bondeständets plena i gär förmiddag och på aftonen upptogos af lagutskottets betänkande n:o 37. Man hade beslutat att diskutera betänkandet i sin helhet, men att proposition skulle framställas för hvar punkt särskildt. Det slutliga resultatet blef att första afdelningen, som innefattar förslaget till de särskildta lagparagraferna, äterremitterades för att undergå ätskilliga förändringar. Man afgjorde likväl icke hvilka dessa förändringar skulle blifva, utan bifogade vid återremiscen diskucsianenratakallet så att utskattet deraf skulle