Aftonbladet – 10 augusti 1854, sida 2

njuta frukten af dess odling, hvarigenom åstadxommes en mäktig föreningslänk emellan menniskorna. Nu är mannen bortryckt från jorden och socknen. Den fordna egaren till lenna jord har nu i tvåhundra år varit bunden vid den såsom slaf, och tröstar sig med inbillningen att jorden är bunden vid honom. Nu är han blott ett rörligt tillbehör, ett bohagsting, som man siljer tillika med grufvorna och fabrikerna. Det är något som kan röra en till tårar. Denna till slafveri dömda befolkning gjorde, dertill ledd af sitt bjerta, en ansträngning för att smälta tillsammans med naturens känslor; slafven kallade sin herre fader.. Han var herrens barn och herren var czarens son. Allt var bundet vid begreppet faderlighet. Deri låg ryssarnes tro, den utgjorde hela det ryska hjertat... och detta hjerta hafven j fått att brista. Då j öfverlemnaden slafven till edra förpaktare, som bragte honom till förtviflan, måsten j anmoda den kejserliga polisen om hjelp emot hans uppstudsighet, göra ansökan om dess anställande öfver hela riket, låta till hvarje by på landet komma en blek och elak man, som förtrycker bonden och angifver herren. Om j än tillförne voren mycket beroende af edert förhållande till czaren, haden j dock den lyckan att ofta vara befriade derfrån; hemma voren j herrar, och så snart vintern afbröt förbindelsen, upphörde tyranniet öfver er. J voren konungar åtta månader af ret. När j på senhösten stängden er dörr, kom ingen att oroa eder. Öfverallt på edra sods möten j nu en olycksbådande man med mörka och skelande ögonkast, genom hvilken szaren observerar er från S:t Petersburg. En af mina vänner, hvilken befann si i ett ryskt palats i medelpunkten af Ryssland långt bort från de allmänna vägarne, var när?