Aftonbladet – 10 augusti 1854, sida 2

den förra gjort har varit ett steg till tillintetgörelse af eder nationella egendomlighet, till att utplåna den slaviska prägeln hos eder. Den enda riktiga definitionen på det skräcksystem j ären underkastade är: Rysslands död. Andra, som ingalunda tänka på att bedraga sig sjelfva, tillsluta ögonen och öfverlemna sig åt ödet; de hängifva sig åt en fullkomlig förtviflan och sätta sig vid afgrundens kant. pHvem vet hvar räddning finnes? säga de. Vi äro förderfvade, det är sannt; men detsamma gäller om vestern. Låtom oss njuta och sedan döl Det är visserligen sannt att vestern är förderfvad, likväl icke så mycket i de lägre stånden som i de högre, hvilka äro de enda som j kännen. Frankrike har ett stort företräde; om det än är mer eller mindre förderfvadt, har det dock i sina kraftiga tankar ett förträffligt medel till sedlig pånyttfödelse. Från sin anda hemtar Frankrike outtömlig kraft att vända om, lefva upp ånyo, pånyttfödas. Dess fall har varit så djupt, att hela verlden utropade: Det är dödt! Så hördes det vid Rossbach. Men knappt blef detta en anledning till den svaga gnistans upplifvande, innan det återvann lif och värma, upplifvade dem som ansågo det för liflöst, och sedan andan upplifvat det blef det verldens sol. Denna kraft att pånyttföda sig ligger i tankens reproduktion. Hvad skulle blifva af en nation, som förlorat minnet af sin forntid, som var ovan vid hvarje tanke, som stod ensam och utom all förbindelse med den öfriga verlden, från hvilken man utestängde luften? Under sådana förhållanden lefver det ryska folket. Dess lif var inneslutet inom socknens gränser, en liten patriarkalisk förening, som utdelar jorden till medlemmarne och låter dem