Aftonbladet – 10 augusti 1854, sida 2

Hurudana äro edra känslor under sådana förfärliga pröfningar? Till bevis på att viicke iro okunniga derom må jag berätta ett faktum: Under ett af de sista krigen kom en af edra yngre officerare till en by i det eröfrade landet, der han blef inqvarterad hos en för-. näm dam, som i sitt hat till Ryssland och ryssarne lät sitt folk emottaga honom och vägrade att sjelf se honom hos sig. Detlyckades honom slutligen att komma in till henne, och i början förde han en temligen hög ton. Obeveklig och hjeltemodig svarade hon såsom sjelfva fäderneslandet skulle ha svarat fienden. Detta kunde den unge mannens hjerta icke utstå och gripen af beundran kastade han sig för hennes fötter och utbrast, rörd i tårar: min fru! vi äro olyckligare än ni; jag, som ni här ser framför er, har alla de mina i Siberien! Sålunda tågen j fratn, tysta, bleka, med vapen i hand, för att, emot eder vilja, utföra ett fiendtligt ödes domar. J tågen åstad utan att se fram eller tillbaka och med sänkt hufvud. Bakom eder finnes Siberien, befolkadt med den ryska adeln, och Kaukasus, den vallats på hvilken man låter nedsabla er, och J) gån likväl framåt. Bakom er ligger revolutionen, med hvilken j stämmen öfverens, Frankrike och de franska ideerna, som utgöra en del af eder tillvaro, och likväl stannen j icke. Förbarmen eder öfver eder sjelfva! För hvad annat utsätten j er, än för att dö? Men ären j då icke redan döda? Är ett sådant lif icke detsamma som död? I denna tröstlösa belägenhet söka flere svika sig sjelfva och anstränga sig för att bidraga till Rysslands storhet. Men låtom oss emellertid här väl skilja emellan regeringen och folket. Jag åtager mig bevisa att hvarje steg