ögonblicket, att med fördel sluta sig till v est makternas allians, gå förloradt. Men vi h icke tilltrott oss att afgöra om detta ögonblick vore inne, då vi icke känna de förslag som göras vår regering eller öfverhufvud de hemliga öfverenskommelser om krigets utförande och ändamål, som emellan kabinetterna kunna vara ingångna. Våra åsigter öfverensstämma således i hufvudsaken fullkomligt med den af Svenska Tidningen lofordade artikeln: Är tiden ännu inne? Dess författare har endast gått något längre, än vi, i den okunnighet hvaruti vi, likasom hela allmänheten, sväfva om förhandlingarnes verkliga ståndpunkt, ansett oss kunna göra; han har nemligen företagit sig en undersökning, huruvida omständigheterna för närvarande äro sådana, att rätta tidpunkten för Sverges deltagande i kriget kan sägas vara inne. Vi vilja icke närmare sysselsätta oss med det resultat, hvartill författaren af ifrågavarande artikel i gistnämnda hänseende kommit; ty det är neturligt att det måst blifva sväfvande och obestämdt, då han lika 1tet som någon annan oinvigd känner de förhandlingar, som ega rum mellan kabinetterna. Många af de omständigheter författaren anfört såsom bevis att det icke skulle vara de förbundna makternas allvarliga afsigt att på ett eftertryckligt sätt försvaga Rysslands makt äro allt för litet bevisande. Man kan lätt begripa att Kossuths intme vän lord Dudley Stuart icke är belåten med engelska ministerens beteende och förklaringar. Det är också ganska naturligt att samma minister icke inför hela den europeiska allmänheten kan framlägga sin krigsplan och bestämdt säga: det eller det skola vi i alla händelser taga från Ryssland, ty en sådan i otid oftentligt tillkännagifven afsigt skulle endast tjena till att i Ryssland göra entusiasmen för kriget änru större än den är och derigenom gifva större styrka åt de ryska stridskrafterna. Att några officerare på Östersjöflottan skrifvit hem till sina goda vänner, att, i det skick flottan då befann sig, ingenting kunde uträttas mot Kronstadt, kan så mycket mindre tilläggas någon särdeles vigt som man vet att de förenade flottorna sedermera erhållit förstärkning både i grundgående fartyg och landstigningstrupper; och för att bedöma Österrikes nuvarande afsigter, torde det icke vara så alldeles tillräckligt att anföra hvad engelska ministern i Wien för ett halft år sedan uti en depesch till sin regering derom yttrade, då man väl vet huru många förändringar den politiska ställningen sedermera undergått. Författaren till nämnde artikel öfverensstämmer likväl med oss i den hufvudåsigten, att om de europeiska makternas afsigt verkligen visar sig vara att för allvar gå Ryssland på lifvet. och söka åstadkomma dess försvagande, tiden: då är inne för Sverge att med dessa makter förena sig. Det fägnar oss utomordentligt att finna Svenska Tidningen nu börja ansluta sig till denna åsigt, och vi hoppas nu med skäl, att icke mera i Svenska Tidningens spalter finna något ordande om hvad Ryssland behöfver,, om orimligheten deri att tala om Rysslands styckande, eller att se ett eventuelt förbund med vestmakterna betecknadt så, som skulle vi derigenom ha sålt oss för snöd vinning. Hvad vi framför allt anse angeläget, det är att alllmänheten icke hålles oförberedd på de vigtiga och i de förenade rikenas öden djupt ingripande händelser, som snart kunna inträda. Det är godt och väl, att regeringen med de stora makterna afslutat ett neutralitetsfördrag, hvarmed Sv. Tidn. ansett allt vara väl bestäldt; men historien visar huru litet föregående neutraliteter kunnat i längden vidmakthållas, och vi kunna svårligen antaga, att vår regering kan vara mera oberoende af omständigheternas tvång, än långt mäktigare regeringar före henne varit. Det är bättre att nationen med öppna ögon går händelserna till mötes, än att hon, såsom Sv. Tidn. tyckes hafva ansett önskvärdt, insöfves i okunnighet om de eventualiteter, hvartill den närvarande ställoingen lätteligen kan leda. fm