Aftonbladet – 8 augusti 1854, sida 3

honom och hjelpte honom att hemta sig, ehuru han var mycket blek och uppskakad. Har trågade efter sin värja; allas ögon vändes nt mot mig och jag såg att man förberedde er generalatack. Hastigt tog jag af elden er stor kastrull, i hvilken en mängd ägg kokades; denna höll jag ut så lång min arm var, sneglande på den längs efter min arm, liksom jag nyfiket sett i den, med min högra fot framskjuten och den andra tillbakadrager så långt som möjligt. Alla stodo stilla och trodde utan tvifvel att jag skulle utföra någon storartad operation, och det skulle jag ty hastigt kastande det venstra benet framåt, sände jag med en hastig coup de pied kastrullen och dess innehåll flygande öfver mitt hufvud, så att alltsammans slog i väggen lång bakom mig. Detta var för att låta dem veta att jag brutit min staf och skakat stoftet a! mina fötter; derefter kastade jag på grefver de sciotiska kockarnes blick, då de anse sig förolämpade, utsträckte min mun på hvarje sida, så att den nästan räckte upp till mina örsnibbar, tog ned min rensel och gick, under det jag sjöng den gamla Demos sång, som döende begärde sin aftonmåltid och vatten att tvätta sina händer: O fos Bpaotiive, Zl 6 Anuos Örutaler. Zvote, nvidia pov, 0 70 vepgv Ywul vi DA noe Och på detta sätt, mon mafttre, lemnade jag grefve x2X:5 hus. Jag. Och en vacker berättelse bar du gifvit om dig sjelf; enligt din egen bekännelse var ditt uppförande högst afskyvärdt. Om det ej vore för de många prof på mod och trohet, som du har visat i min tjenst, skulle jag från detta ögonblick ej vilja hafva något vidare att göra med dig. Anton:o. Mais qwest ce que vous voudriez, mon maltre? Är jag icke en grek, full af he